Snart blir jag helt knäpp, mer hysterisk än vanligt, helt...ja jag känner inte igen mig själv.

Idiotpsykiatern (som garanterat behöver mer hjälp än mig) vägrar fortfarande hjälpa mig.
Personligt Ombud fanns det inte i min kommun fick jag reda på av Ordf. i föreningen, så därifrån fick jag inte heller någon hjälp.

Pappa luskade runt lite i eftermiddags och hittade människan han letat efter och som han har varit i kontakt med tidigare. En människa som bla. har gjort en jäkla massa reportage för TV om just psykiatrivård och FK, men som numera arbetar som jurist för såna som mig, som vägras hjälp. Fick även hans telefonnummer, men hann inte ringa - för jag fick tag på kuratorn på sjukhuset, som även visade sig vara patientombudsman på samma ställe. Perfekt! FK skickade mig dit redan förra veckan, men hon har inte varit på plats eller kunnat prata på telefon med mig.
Nåja, hon ringde mig...och jag drog hela historien. Hon sa inte så mycket, utan bad mig hela tiden fortsätta när jag väl råkade vara tyst några minuter. Jag kände mig lovligt dum och tänkte att nu jävlar har jag gjort bort mig...som har åsikter kring någon på deras sjukhus och som dessutom kan verka och låta förbannat dum och blond (är inte känd för att vara smartast direkt). När jag var klar så...ja, så sa jag att jag var det. Väntade på en spydig kommentar, kanske var jag helt ute och reste...

Patientnämnden har inte velat hjälpa mig (fd. förtroendenämnen), så jag hade inte alltför stora förhoppningar om att en kurator kunde göra det heller. Men tji fick jag... Hennes kommentar var "Fy fan" (svär såna människor? :D *överraskad*). Hon blev jättearg och även hon poängterade att läkaren gjort fel! Tack! Det kändes bra att ÄNNU en gång få det bekräftat, jag ÄR inte helt jävla vriden som har reagerat på hans agerande. Ännu en gång fick jag en liten ljusglimt i allt helvete som jag faktiskt genomgår för tillfället. Dock beklagade hon att hon inte har hand om något som har med psykiatrin att göra (där försvann min ljusglimt...), men att jag Absolut skulle gå vidare med det! Till vem? Hans chef! Så jag fick namn och nummer, både på henne som styr HELA psykiatrivården i den delen av skåne, men även till områdeschefen - som finns i samma byggnad som idiotläkaren. Hon gissade på att det skulle bli en utredning (vad har jag nu ställt till med?)

Ja jävlar...orkar jag? Jag vill, men ändå inte. Men jag måste, då det handlar om ett par år till i mitt liv. Fan fan fan, jag är helt slut! Och samtalskontakt har jag blivit nekad på alla ställen (sjukhus) jag sökt än så länge den sista 1½ veckan...gissa hur många timmar jag gråter per dag...?

Många har undrat varför jag inte svarar i telefon, inte svarar på sms, eller på msn (fast mitt internet muppar sig som fan, så det är lite därför också :/)...det finns en enkel (?) anledning. Jag orkar inte! Jag är jätteledsen, men det finns ingen energi över. Den lilla jag har tvingas jag lägga på mig själv för att orka varje dag, orka med varje viktigt telefonsamtal, alla resor...allt.

Har varit ute på en lååång runda med de förbenta tanterna idag. Underbart! Har fått nys på lite nya ridvägar och jäklarns vad fint det är här! Ska få en annan väg till andra stranden, förmodligen rider vi ut igen redan till helgen. Inte bara för att det är roligt att rida, utan även för det sociala...ni anar inte hur roligt vi har ihop! Trivs verkligen, helt underbart - med alla!
Stallägaren skällde ut lite folk i morse, då vissa envisas med att ALLTID parkera mitt framför ena utgången i stallet. Jag blir galen! Vilket hon också blev, då hon flera gånger påpekat detsamma...det blev lite jobbig stämning där ett tag för de andra ;).

Kom hem från stallet för en timme sen, det blev lite...tja...sent. 
Stod och pratade en stund...då kom hennes son och frågade om vi Fortfarande stod på samma ställe...eh...ja. Han skrattade och frågade om vi var normalt funtade som kunde stå och prata skit i två timmar...tja, ja det kanske vi är ;). Efter ytterligare en timme kom hennes man med deras lilla hund i snöre, och frågade detsamma.

Nu ska jag ta min katt och lånevovven med mig till sängen (om katten släpper in honom idag, han blev bannlyst igår min säng är HANS säng). Katten var hysteriskt rädd för honom första dagen och då menar jag verkligen hysterisk. 
Just nu sitter de knappt en halvmeter ifrån varandra och glor. Katten står ut med mycket, men LEKA - nej tack! Snacka om att katten bestämmer över hunden, som väger sisådär en 50 kg mer. Ruskigt söta ihop!

Kom precis på att jag inte har ätit idag, magen skriiiiker.
Men jag har faktiskt inte hunnit. Var inte hemma förräns halv två i eftermiddags (fan vad jag avskyr människor som inte kan hålla tiden! Kul när man bestämt en tid och de dyker upp 2 timmar senare...), sen satt jag i telefon tills kl fem då det var dags att åka till stallet igen, så det blev en lång dag. Hemsk på många sätt och vis, men till slut var det riktigt bra. Skrattade till och med lite...:)

Nej...mat, sen katt, hund och säng som gäller. Ny dag imorgon, även då med jobb - men roligt jobb! Tror jag ska springa ut med svarta pojken en runda imorgon, hoppas dock på att han inte typ dör av rädsla över alla farliga saker (men han har blivit mkt bättre, men som jag har tränat!). Är dessutom riktigt stolt över lilla fröken Blond! Även där har jag tränat som en tok, på att hon ska klara av att stå ensam i hagen utan sina tanter, har sprungit ut och in i stallet med de andra för att hon ska lära sig.
Jag bad stallägaren slänga ut ett öga lite då och då för att kolla så hon fortfarande var i hagen *s*, vilket hon gladeligen gjorde. När vi kom tillbaka från ridtusen såg blondis oss, men hon sa inte ett ljud! Helt underbart! För säkerhetsskull fjäskade jag lite och gav henne och svarta pojken lite extra kraftfoder i hagen när vi red iväg...och det gick som sagt jättebra. Hörde att hon kallade lite när vi gick, men enligt stallägaren hade hon bara gnäggat lite, inte rusat runt i hagen med panik som hon tidigare gjort. Så jäkla skönt!
Nu ska jag börja vänja henne vid att bli HELT ensam ute också. Fortsätter det i den takten som det har gjort nu så klarar hon garanterat det redan i helgen. Sen ska det tränas att stå i box *puh*, det blir nog inte riktigt lika lätt. Sist hon stod inne och vi red iväg (då hade hon ändå sällskap) så hoppade hon över boxdörren, brakade in i den mittemot och har fått ärr i pannan och ovanför ögat. Alla andra småsår hon ådrog sig under den händelsen har läkt och blivit bra. Skönt :).
Är faktiskt jätteglad över att det går så bra! Och hon känns så glad!
Innan sommaren är slut ska jag ha travat på henne, kanske låta henen galoppera också, om hon självmant bjuder till och vill det. Jag har inte bråttom! Men det hade varit roligt om grunden satt, så jag kan börja rida ut henne lite smått, perfekt för små söta unghästar, att få kliva över stock och sten. Dessutom finns det lite läskiga saker som bara är Bra att få lära sig gå förbi! Typ den där fotbollsplanen där det tudligen är aktivitet varje dag på...men det är bara att träna, träna, träna.

Jag har en hel del planer för unghästarna i sommar, gamle svarten ska också igång ordentligt efter fången - han är tillräckligt mycket igång för att kunna tränas. Fick idag visat för mig ett ställe som vi kommer att lägga mycket tid på! Bara några hundra meter från stallet dessutom...där finns det kullar och backar.

Skulle sova...en blev jäkligt sugen på äpple! SÅ det blev ett sådant.
Det gör ont som faaan att äta det, men ja måste stå ut, för jag blir galen om jag inte kan äta frukt. Älskar det! Och äter massor i vanliga fall. Så gissa hur roligt det har varit att inte fått äta det på ett halvår? Jag får visserligen inte göra det nu heller enligt tandläkaren, oc det Gör fannat ont. Men, jag måste...

Jag var förresten helt säker på att jag hade ett paket cigg kvar idag. eller ja, jag ÄR säker på det - men hittar inte! Gissa hur rolig jag blir imorgon, eftrsom jag har en ynka kvar... Så jag tänker vara lite ego (för allas säkerhet dessutom) och åker inte till stallet förräns halv nio, då är jag på plats några minuter innan affären öppnar. Som sagt, för allas säkerhet...kaffe i stallet deusso. det enda som kommer att hända när jag vaknar är att fixa en mugg kaffe (som jag svepter på 2 minuter) och ut en runda för att gå ut med vovven. Sen raka vägen till bussen, med destiation ICA i Höllviken.

Nej nu är det dags för att sova, trängas med djurem ofh bara...tja, trängas

 

Mie

30 maj 2008 09:39

Alltså...
Jag har en önskan.
Att jag skulle kunna bistå dig med den hjälp du faktiskt behöver!!
Men tyvärr sätter vissa geografiska avstånd stopp på det... Det är ju fan så mycket lättare när man befinner sig på plats...
Jag finns här i alla fall..
Dygnet runt.

7 dagar/vecka.

En vän till dig är jag..
Ända ner i hjärteroten.

Även om du inte orkar höra av dej, så finns jag här!!
*hjärta*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av en slump hamnade jag här igen, skulle ha tag i en sak...och ser att jag ha ju en hel del människor som fortfarande ramlar in här. Trots att jag inte skrivit på...länge?   Jag har en ny blogg sen lång tid tillbaka, välkomna dit istället!   ...

Jag har en ny blogg sen en tid tillbaka och jag trivs ypperligt där. Dock fick jag för mig att logga in här idag, var läääänge sen sist...vips upptäckte jag förnyelser. Bland annat att man kan kolla ip-nummer på kommentarer.   Så nu vet jag, ve...

Och den lär väl spridas på ett eller annat sätt antar jag. Annars får ni intresserade fråga. ...

Funderar på att lägga ner bloggen.

Jisses, fan med prylar jag har...   Letade efter skruvar och spikar innan, jag visste att jag hade det någonstans. Frågar Carola..."eh, i en låda i hörnan". Jo men tjena vad mycket hjälp jag fick där! Pah. Gissa hur många lådor jag har i hörnorna? Me...