Ja jag säger då det...

Fick ett infall och skulle byta lite hagar i stallet, skulle även ha ihopsläpp med två. Jao, det gick ju...inte så bra!

Lilleman var Hysterisk över att inte ha bästa kompisen hos sig.
Så han sprang omkring, galopperade som en tok och avslutade det hela med att hälsa på nya hästen i hagen bredvid. De har bara hälsat på varandra lite snabbt tidigare, men inte mer än så. Weeei....vad han var...hingstig. Skithästen. Ska bli intressant och se hur det går nästa år................... (hehe)

Denna häst ska förresten visas nästa år. Ska bli riktigt intressant!

Så, Mie, du är bokad och klar! (trevligt att få veta det va? *vissla*)

Min stora häst, som tillika är lite småbögig, är Jättekär i nya hästen.
Det visade sig dock inte vara helt ömsesidigt ;). Glad över att han har täcke på sig, annars hade han inte varit hel och fin.

Nu ska jag typ...städa! (hm, skrev jag inte det igår också?)

Alternativt så väntar jag med det och ringer optikern.
Mina linser har visst redan anlänt. Så, jag ska dit..

Inte kul...

...men att kunna se igen ska däremot bli ganska kul!

Men nu blev det flyttat till måndag...fan...

Är han inte för söt, min lilla lurvboll?

...för denna veckan.

- Ingen är välkommen. Om man inte pratat med mig först så jag kan vara på plats. Men självklart finns det de som ändå blir nekade. De som inte har mitt telefonnummer vet vilka andra som har och kan få det därigenom, av förklarliga skäl lägger jag inte ut det här.

- Det är privat mark. Det är med andra ord inte tillåtet att gå in för att titta.

- Stöld ger anmälan.

- Mata hästarna är strängt förbjudet, oavsett vad det är för något.

- Rör inte, klappa inte. Det är knappt att jag tillåter en blick längre än en sekund.

Minsta ord jag får höra om att någonting har gjorts eller sagts, är det polisanmälan som gäller. Tänk på att det som sägs kommer fram till mig. Alltid.

Människor är tillsagda att hålla koll.
Minsta tecken på någonting så finns jag ett telefonsamtal bort.

Och jag lovar, det tar hus i helvete för minsta lilla.

JAG är inte orolig, men ett par andra ska helt klart vara det.
Varför? Ja de människor som är aktuella vet det.

Jag har redan nu en bra grund till en anmälan för förtal.
Tänk på det.

Tänk även på att många dras med i fallet, även de som absolut inte bör följa med på den resan.

Vad härligt det är med djur som visar respons direkt och bara...njuter!

Nu ska jag typ...städa...eller nåt annat nyttigt...

Arg.

besviken.

Raderar.

Tårar.

Raderar ännu mer.

Glömmer.

Förtränger.

Minns!!

Raderar mer.

Nu finns det inte mycket kvar att radera...

...men kanske lika bra att ta det sista också? Som jag lagt ner halva min själ i.

Ja minsann, det var precis det som efterlystes.
Eller hur?

Oj. En urflippad människa. Precis vad som, ja, önskades...

Ännu en sak efter olyckan.

Min syn har blivit drastiskt sämre sen olyckan. Kom jag på när folk började påpeka det...

Optiker igår.

Jag ser skitdåligt rent ut sagt.

Så...nu är det linser och glasögon beställda.
Det förstnämnda fick jag av optikern, med motiveringen "för hästskrället som gjorde det här". Haha.

Fan.
Jag passar verkligen inte i glasögon.

Pyts väck.

Totalt.

Fixar det inte längre.
Vet inte vad jag ska göra.
Bara....vara?

Nej, inte ens det fixar jag.

Kvällen har gått i dimmans tecken.
Jag bara går runt...runt, runt...

Börjar få panik.
Denna gången är det allvar.

Vad gör man?
Det har ingen svar på.

Allra minst jag själv...

Jag behöver. NU.

Även hjälp.

Tyckte precis att jag såg ett bekant ansikte lite snabbt på tv´n.
Rusade in på hemsidan för att kolla om jag hade rätt...  Det hade jag!

Så. Nästa vecka ska världens underbaraste  veterinär visa upp sig i tv.

Inte på det sättet man trodde, men det är skit samma...

Jag överdriver inte när jag säger att hon är den underbaraste av alla.
Jag saknar henne, massor. Henne kunde man ringa dygnet runt, hon hade ALLTID tid.

Kunde hon inte komma till mig så tyckte hon jag skulle komma hem och prata med henne och få mediciner direkt i handen istället med motiveringen "jag har ju medicinerna hemma och jag har precis satt på kaffe" haha.

Jag hade tidigare en häst vid namn Lucky. Tyvärr är han såld.
När han kom till mig första gången (ägde inte honom då utan tog bara hand om honom åt en annan) så var han nykastrerad. Det uppstod komplikationer, men sen visade det sig att ägaren hade glömt försäkra honom... Vi snackar inte några små kostnader.. Vad gör hon? Jo, hon kör inom stallet flera gånger i veckan för att kolla honom...kostnadsfritt. Vi trodde inte han skulle klara sig, men tji! 2 månader senare var han helt återställd.

Det var henne jag ringde först när Misse, min dåvarande häst, fick avlivas akut. Det var hon som stöttade mig alla månader, som även den gången ställde upp dygnet runt. Det var hon som fick skälla på alla som bröt mot isoleringen, det var hon som dumpade av droppåsar då och då för att Misse skulle få i sig vatten (jag var inte välkommen till djursjukhuset pga ev. smittorisk - så vi fick kämpa vidare i stallet).
Det var hon som till slut hittade felet på honom, trots att alla möjliga veterinärer och djursjukhus som försökt utreda allt.

Finns så mycket....

Hon har stöttat mig Massor. Både i glädje och sorg.

Hon har lärt mig Otroligt mycket under alla år. Det är tack vare henne jag har den kunskap jag har (och den är inte Liten! om jag får vara ego).

Jag avgudar denna människa.

Dessutom...

Hon tycker att jag allvarligt ska överväga tanken på att bli veterinär ;).

Tyvärr finns vi numera långt ifrån varandra...
Jag kommer aldrig att träffa på en veterinär som henne igen. Aldrig.