Ibland undrar man.
Vänner, vilka är de?

Är det de som säger att de är ens vän?

De som man öppnat upp sig för. Fullständigt. De som man berättat sin livshistoria för.

Ett telefonsamtal i morse vände upp och ner på min värld.
Min första tanke kanske stämde trots allt.
Men jag vet inte.

Ingen vet.

 Jag är just nu bara tom.
Totalt.
Vill knappt tänka.

Jag är besviken.
Det är ett svek som förstör mer än vad inblandade parter ens kan tänka sig.

Stämmer det?
Snälla säg att jag har fel!

Måste bara för andra gången idag, säga att jag ångrar att jag raderade de första årens inlägg, från när jag började blogga.
Får ta tag i det igen... Personligt, javisst. Men det är nog bra för mig att göra det igen.

Eller ja, det kan man ju iofs diskutera.
Vid tre slog jag upp de två blå och insåg att nähä - jag fick inte sova en hel natt idag heller :(.

Har sedan dess roat mig med att kolla på CSI på datorn i sängen med sällskap med två katter.

Igår var det halv storm. Fy helsike vilket väder! Att ta i hästarna var på liv och död, gamle herrn var helt hysterisk och jag är glad över att jag hade det jääättelånga grimskaftet... De hade nerverna på hela högen, förutom min lilla Pondus - han var lugn som tusan. Vilket han inte brukar vara när det blåser...

Har funderat en massa, både igår och idag.
Ett längre inlägg om detta blir det under dagen, för tidigt för att klottra ner det i skrift just nu finns inte i min värld.

Så. Kaffet snarat uppdrucket och det är dags att bege sig till stallet.
Hästarna åker ut, men de åker in tidigt igen förmodligen, det spöregnar ute och blåsten ska bli ännu värre idag. Så det blir en massa hö inne idag - det blir de glada för de små liven. Om det inte slutar redna innan jag åker dvs, för är det ok väder får de allt stå ute *mohaha*.

Förresten!

Är det fler än jag som följer allt kring Gömda och Liza Marklund?

Hoppa in på fb, där vi andra diskuterar hej vilt (man får tycka vad man vill om det forumet, men folket där inne är fanimej helt otroliga!). Massor med smaskig info och mycket ny info som inte kommit fram tidigare.

Man kan ju säga som så, att ett par författare ligger lite risigt till.
Hm. Blir nog en tråd om det också lite senare...

Kollade min statistik precis.

Vadan detta enorma besökande helt plötsligt??

Ett, två, tre...

På det fjärde smäller det...

Att det small, ja det kan man lugnt påstå!

Jag förstår inte.

Varför?

*frågande*

Ja ni läste rätt - jag fick sovmorgon idag! Jag vaknade inte förräns halv fyra! Imponerande!

Eller inte.

Lillskiten, katten alltså, gav mig världens asgarv igår. Zizzo hade tröttnat så han tänkte ge den lille stryk, så...lillskiten kom på att aha - om jag hoppar upp på dammsugaren (ja, jag började städa igår *wow*) så kommer han inte åt mig! Problemet var väl att sladden var i. Och ovanpå dammsugaren finns, precis, startknappen. Jag har Aldrig sett en katt springa så fort i hela mitt liv!

Dock skrattade jag inte lika mycket när han gjorde likadant i natt.
Är rätt sur över att jag inte tänkte på att dra ur sladden...(mitt städryck tog slut mao).

Busskortet funkade inte helt otippat inte idag heller.
Jag blev lite sur... Inte på busschauffören såklart, utan bemötandet när jag för en stund sen ÄNNU en gång försökte få ett nytt kort.

Till slut fick jag iaf mitt kort.
Men trevliga, det var vi inte någon av oss kan jag lova.

Fattar inte!

Som förmodligen många av er vet så händer det jämt och ständigt saker när jag ska åka buss.....

Denna helgen var rätt lugn tror jag...minns inget större fel i alla fall.
Förra helgen krockade två bussar, mitt framför mina ögon. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta faktiskt. Det roliga i allt var att det (vad annars!) var MIN buss som körde på den andra!

Idag...

Vaknade, som vanligt, vid två...ösregn. Jahapp. Kul. Nåja, bussen innan sex, men...den kom aldrig?! Där stod vi tre frusna stackare, 10 minuter för sent kommer bussen (morgontrött chaufför?). Hann åka tio minuter innan det blev tvärnit. Ut går chauffören och sen kom  hon in igen. "Skulle ni vilja hjälpa mig?". Tja..beror på vad liksom. Ett trädhelvete låg över vägen. GAH!
Nåja, jag kom ut sist (går inte så fort ju)...och där stod de och drog i det stackars trädet. "det går inte!". Eh. joho då, kolla så här gör man *mohaha*. Det underlättar liksom lite om man först kollar om trädet först och främst har släppt helt från roten, har det inte det så är det...eh...lite jobbigare! Det hade det inte. Då försöker de dra i de översta grenarna. Stopp stopp...det funkar inte. "Hur ska vi då göra?". Jo, såhär...så jag kröp in i rusket (fick vackert offra min rygg, jag ville liksom till stallet) och fick tag i en av de undesta grenarna...sen gick det riktigt bra! Vi fick stå och hålla trädet så bussen kunde komma förbi, sen fick nån annan komma senare och såga bort skrället...

På vägen hem för nån timme sen hörde vi på radion att de gick ut och varnade för nedfallna träd mellan skegrie och kämpinge *asgarvar*. De hade med andra ord inte fått bort det ännu . Nåja, hem kom vi, det blev bara en annan väg ;)

En annan märklig sak som har utspelat sig de sista tre dagarna.
Naturligtvis är skånetrafiken inblandat här också!

Busskort.

En av de viktigaste sakerna jag har i mitt liv haha.
När jag bodde i Falsterbo krånglade de jämt och ständigt, så jag fick åka till Malmö och byta hela tiden. Måttligt tröttsamt. Men sen jag hamnade i den här hålan har det inte varit några problem alls. Tills, ja, för tre dagar sen.

ERROR! Gah. Inte igen! Men nu behöver jag inte åka så långt för att fixa det...behöver bara gå 50 m hemifrån så är saken klar. Så jag traskade dit...men i deras läsare funkade kortet. Happ. Ok, provar en gång till! Nähä. Funkade inte på bussen, inte någon gång den dagen. Samma sak igår. Och Naturligtvis samma idag! *GALEN*

Jag hade alltså åkt 6 rundor med kortet och det funkar inte i Någon buss.
Nåja, in för att byta kortet. Han provar det i läsaren...där funkar det (!!).
Då påpekade jag (igen) att det itne funkar på bussarna, och det kan inte vara fel på Alla kortläsarna...dessutom funkar de andras kort - det är bara mitt. Tror ni de vill byta ut det? Nä. GAAAAAAAH!

Det råkar vara så här att zizzo, min söta katt, gör allt för lite godis. Och då menar jag verkligen ALLT!

Burken (nej nej, det kan inte vara vilket godis som helst!) står alltid på soffbordet, dag som natt (trots att jag har lite dåliga erfarenheter när ett styck zizzo och ett styck väldigt mycket större hund vid namn texas i somras tog ner denna och delade när jag inte var hemma...oj vad oskyliga de såg ut när jag kom hem...hrmpf).

I förmiddags när jag kommit hem från stallet så la jag inte märke till något speciellt.
Satt där med mitt kaffe i godan ro och surfade, när zizzo helt plötsligt kom gåendes med locket i munnen (!). Jag tittade mycket förvånat på honom..."det är slut". Jo tack jag ser det! Jo, men, han ville ju faktiskt ha. Kommenterade att den faktiskt nästan var helt ny - inser han hur mycket godis han fått i sig?? Nä, gjorde han inte.

"Kan du köpa?"

Hm. Regnet vräker ner så, nej.

Men jag lovade att göra det imorgon!

Hur bortskämd är han egentligen? Fast det är iofs alla mina djur...