Det finns en saknar, som alltid stannar.
Det finns en saknad, som aldrig ger sig av.
En sådan saknad har jag...

För dagens sanning, är att jag hade kunnat vara den idag.

Den som så många andra är.

Stor saknad.
Längtan!

En längtan som är min hemlighet.

Ibland kan det, tdligen, vara positivt med hosta.
Jag hostar, vilket jag alltid gör när jag börjar bli förkyld (normala människor får det i slutet....). I vilket fall som, så hostade jag igår kväll - när jag satt ner. Jag vet att det gör duktigt ont i min rygg och höfter när jag gör det och gör allt jag kan för att undvika det (gissa hur lätt det är?).

Men igår så...rassel! Ja jäklarns. Där släppte det en låsning! Lååångt ner.
Helt plötsligt kan jag röra mitt vänsterben igen ;).

Lycka!

I alla fall för stunden.

Det gör fortfarande förbannat ont, men attans så skönt det kan vara med lite knak. Inte konstigt om jag får låsningar, så som jag snedbelastar för tillfället, eh, har gjort sen mitten av december...

Frågan är ju bara vad grundproblemet är egentligen.

Detta blogginlägg är inte bara utlagt här utan även hos Carola vars länk finns till höger. Jag väljer att lägga ut det även här trots att jag inte skrivit det själv, då jag är högst inblandad i historien då den ena hästen finns i min ägo.
Om intresse för informationen finns (dum fråga, det vet jag ju att det finns) så kan jag meddela att ett par privatmeddelanden på den ovan nämnda sidan ramlade in ganska fort efter det att informationen lades ut, och det är visst fler än vi som reagerat.

Tydligen var detta inte uppskattat på ett visst hästforum, varför är inte så svårt att räkna ut. Men internet är stort, och på min blogg finns det alltid plats. SÅ, varsågoda.

Scenario

Jag fick en häst i gåva för några år sedan, detta var och är en mkt dyrbar gåva då hästen är värdefull på alla sätt, dels på grund av rasen och dels på grund av sin utbildning.

Redan från början blev en del människor i min sk. Bekantskapskrets avundsjuka men inget uttalat sades direkt till mig, dock fick jag höra en hel del på omvägar som såklart inte alltid behöver vara sant.

För två år sedan föddes även en hingstunge i min ägo då jag lånat ett sto att ha som promenad/avelshäst.
Jag bestämde mig ganska snart för att sälja hingstungen och köparen var en mkt nära vän till mig. När ungen var ca 6 mån. sålde jag honom.


En kvinna bodde och hyrde av mig när vi bodde på en större gård, hon tränade och red min gåvohäst och sa varje dag, "jag önskar han var min"

Kvinnan hade affärer med mannen som jag fått hästen av, hon köpte produkter av honom som hon sedan sålde i sin affär.

Vad jag inte visste då, var att hon redan från början matade den förra ägaren med skitsnack om mig och min gåvohäst, att han inte hade det bra hos mig, att det hade varit bättre om HON fått honom, etc.

Detta har visat sig vara ett väl spritt rykte då flera nu har kommit fram och berättat sanningen om vad som egentligen pågått under ett par år.

Kvinnan med affären åkte ut med huvudet före från mitt hem då hon framför mina barn snackat skit om mig samt en massa annat som inte hör detta till, jag bad henne flytta så snart som möjligt.

Nu har jag fått reda på från säker källa att det varit en väl framarbetad plan från kvinnan att hon startklar, bara väntade på fd. ägarens klartecken, för att få lov att åka ner till mig och hämta MIN gåvohäst hem till sig, för att få vara den som hade fått honom.

Ja många frågetecken finns det i denna soppan.

I detta har jag och fd. ägaren mailat om varandra, olyckligtvis har mina mail hamnat i hans spamkorg och han har till en viss del trott på kvinnan, dragit öronen åt sig en bit men NU äntligen konfronterat mig och sagt, ja men Carola, jag trodde på DIG hela tiden, jag var och blev bara osäker.


Det FANNS alltså en plan att åka ner och STJÄLA MIN häst, men storyn är inte slut där.

Stoet jag hade lånat till ridning och avel hade ju fått en trevlig hingstunge som jag hade sålt. Nu visade det sig att kvinnan med affären ÄVEN VILLE HA DENNA HÄST !

Så.

Kvinnan med affären kontaktar den egentliga ägaren till stoet och berättar hur dåligt skött stoet är hos mig, berättar att det är bäst att ta hem stoet och när ägaren ändå tar hem stoet så är det lika bra att ta med hingstungen så kan den få stanna hos kvinnan med affären.

Sagt och gjort, ägarinnan till stoet kontaktar mig och vill ha hem sitt sto.
Planen var(Visste inte vi) att stoet skulle hämtas, tillsammans med sin hingstunge (STJÄLAS ALLTSÅ) och hingstungen skulle lämnas hos kvinnan med affären.
Dessa två planer genomfördes dock ej, dels för att stoet sändes på transport och jag lastade henne själv, dels för att fd. ägaren till den dyrbara hästen äntligen hörde av sig till mig.

MIN fråga i detta är.

Är det straffbart att planera stöld av två hästar?

Om man har vittnen till det, kan jag då polisanmäla?

Nu ÄR ju ingen skada skedd så sett, mer än att skitsnacket från kvinnan med affären VERKLIGEN fördärvat MASSOR av förtroenden, kontakter och affärer.

Hur hade Ni agerat i detta?

Åh, vad STOLT jag är!!!

Han är innebandytränare, och de var iväg och spelade SM...och de kom på sjätte plats.

Hur häftigt är inte det???

Han är så jävla bra!!!

Själv vann han aldrig SM, minns inte vilken plats det var - men högt var det...sen har han ett gäng DM-guld och var med i Skånelaget - det är inte fy skam det heller :D

Tydligen är han ganska vacker det lilla livet.

Tycker ni inte det? Ryktet säger i alla fall att han är det!

Själv är jag ruskigt partisk och har samma åsikt :).

Om han är till salu? Absolut!

Om man har väldigt stor plånbok :).

Men jag prioriterar ju såklart ett bra hem.

*harkel*

Tror jag ska fortsätta skratta :)

Kom på att jag glömt berätta om besöket hos pykologen förra veckan.
Blir nerfrågad och sen finns det ju de som är intresserade överlag...så varsågoda, mumsig information.

Det var som jag misstänkte, de hade glömt bort mig. Ännu värre var att min gamla inte ens skulle komma tillbaka, vilket gjorde nya psykologen rosenrasande. tack, inte bara jag som blev det mao!

I alla fall. Jag blev skickad till honom för utredningen av ADHD som de påbörjat. Efter några minuter började han skratta, själv såg jag ut som ett frågetecken. Finns inte en chans i helvetet enligt honom att jag har det, så det blev den kortaste utredningen i han 30-åriga karriär som psykolog (tillika professor, så han lär ju inte ha fel  iaf).

Däremot står vissa diagnoser kvar, de var enligt honom glasklara.

Sen la han till lite...
Emotionellt instabil personlighetsstörning  (Borderline). Ingen nyhet, det diganostierades jag med -05 (efter att ha varit feldiagnostiserad i 10 år, bravo).

Bipolär typ 1. Misstankarna har funnits sen tidigare, men läkarna har varit osäkra.

PTSD. Dvs Posttraumatisk stressyndrom. Inte alls otippat.

Panikångest.
Generalierad ångest.
Tvångstankar/tvångshandlingar. Bara de som känner mig vet vilket helvete jag har med dessa saker, pinsamt att ens behöva  berätta det för någon. Han ansåg att detta måste behandlas omgående, för det är inte ok (nähä).

Någon som är förvånad?
Nej, tänkte det...

Angående min medicinering så...weeei. Lyckat. Eller inte.
Denna gången blev inte JAG beskylld för att vara dum i huvudet för att jag äter dessa medicinerna - tacka fan för det! Jag hade ingen aning när jag började med vissa av dom, att de är narkotikaklassade och inte skall ges till människor som bla. missbrukats tidigare....jag var desperat och tog vad f*n som helst. Det ångrar jag nu. Multum. Han tyckte det var för jävligt att jag tvingas ta så höga doser för att öht få någon effekt, men att det inte är mitt fel. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta åt hans aniktsuttryck när han fick svaret på hur länge en förpackning varade för mig :S.
Nåja, det ska vi ta tag i nu i alla fall...ska bli skönt. Men är fruktansvärt nervös och rädd inför vad som väntar. En del mediciner ska bytas ut och ersättas med annat trevligt. SSRI är dock uteslutet, för det funkar inte på mig och har aldrig gjort (vilket det nu iofs finns förklaringar på).

Well...det var nog allt i det stora hela.
Några detaljer vill ni inte veta. Typ hur många gånger jag hann bryta ihop och så.

Ny månad, nytt...allt är nytt. I princip.

Måste få ordning på skrivandet igen, behöver det.

Sen finns det ju det de som är seriöst intresserade av vad som pågår i mitt liv och hur jag mår.

Kan bli intressant läsning för vissa, för gissa vad, jag ska flytta.

;)

Vart? Haha, ja det kan ni få fundera på.

Mina knasiga små hästar har bete i sommar och jag är så glad för det!
Kan bralla av sig och käka ihjäl sig om de så önskar. Tror det kommer att gå bra med treåringens fång, han har inte visat några tendenser alls till att få fler anfall så jag kan nog andas ut! Men naturligtvis ska de väänjas in sakta för att undvika...och sen stenkoll hela sommaren.

Själv ska jag bygga boxar *skrattar*. Med hjälp,  naturligtvis. Annars kommer jag nog att slå sönder det mesta, mitt humör är ju lite udda när saker och ting inte går som jag vill...

På 2-årsdagen!

Nu ska du vara hos mig i tjugo år till ;)