Det är en stor dag.

Min lilla häst fyller 2 år!!

En årsdag till.
En vän till mig försvann från jordelivet, 12 år sen...

Det känns väldigt bra.

Så har det varit i många år, har märkt och sett det så tydligt. 

Är så tacksam.

Jag tycker om mina änglar...

Mina vänner.

Ett liv blir till, ett annat kan förloras på en sekund.

Välkomna till SuperEdith, världens goaste lilla barn!
Extra plus för att hon är det första barnet som inte gallskriker vid första titt på mig. Gillar jag ;)

http://superedith.blogg.se/

Idag har hon tagit beslutet att låta sin häst vandra vidare, efter en tids skador som inte vill bli bra. Igår visade han på ett väldigt brutalt sätt att han inte ville längre, så beslutet var tydligen lätt att ta.

Jag känner hästen mycket väl, och vet att det är helt rätt beslut.

Och jag vet hur det känns...för jävligt.

Har erbjudit mig att hjälpa till, för han är mycket speciell den här herren, och behöver någon han känner som följer honom den sista biten. Det är det minta jag kan ställa upp på.

Ja jag säger då det.

Ibland måste man tänka sig lite för.
Det kan bli så fel annars.

Framförallt om man inte sitter på proxy....

:)

Vilken vändning livet kommer att ta nu. Förhoppningsvis! :D

Imorgon psyk = vrak.

Så...jag slutar röka på torsdag.

;)

Ingen bra dag.

Har precis slagit sönder halva köket.

I alla fall det som stod framme och tillgängligt.

Bravo.

Heja.

...är det ingen som hör?

Nej. Tydligen inte.

Tur det är onsdag snart så någon får lyssna oavsett han vill eller ej.

Just nu skiter jag ärligt talat i vilket.

Om det nu skulle vara så att någon missat att jag kraschat så kan jag berätta det nu, att JA, det har jag.

Gå och lägga sig är prioriterat nu.