Ja jäklarns. Det har kommit lite flingor då och då under dagen....
På väg till stallet blev det mer.
På väg Från stallet så...ja...inga kommentarer. Jag såg ut som en snögubbe.
Fy helvete vad mycket snö det kan komma på, ja, en timme!

Ska visst snöa inatt och imorgon också. Helt okej för min del, bara det fortsätter vara kallt (men det ska det tydligen *s*) så det är SNÖ, inte nåt gråblaskigt skit som rinner omkring.

Hade en liten mardrömsresa på vägen hem. En busschaufför, snö och jävligt halt...på små vägar...men det roliga var att busschauffören inte riktigt visste vad lugn körning är. Det var fler än jag som var nervösa...

Det ska bli intressant att följa löpsedlarna ikväll. Om hur många bilar som kört i diket... För det är ju likadant varje år, alla blir SÅ överaskade av snön. Eh, för den kommer ju inte varje år? Öööh.

Ja jag säger då det...

Fick ett infall och skulle byta lite hagar i stallet, skulle även ha ihopsläpp med två. Jao, det gick ju...inte så bra!

Lilleman var Hysterisk över att inte ha bästa kompisen hos sig.
Så han sprang omkring, galopperade som en tok och avslutade det hela med att hälsa på nya hästen i hagen bredvid. De har bara hälsat på varandra lite snabbt tidigare, men inte mer än så. Weeei....vad han var...hingstig. Skithästen. Ska bli intressant och se hur det går nästa år................... (hehe)

Denna häst ska förresten visas nästa år. Ska bli riktigt intressant!

Så, Mie, du är bokad och klar! (trevligt att få veta det va? *vissla*)

Min stora häst, som tillika är lite småbögig, är Jättekär i nya hästen.
Det visade sig dock inte vara helt ömsesidigt ;). Glad över att han har täcke på sig, annars hade han inte varit hel och fin.

Nu ska jag typ...städa! (hm, skrev jag inte det igår också?)

Alternativt så väntar jag med det och ringer optikern.
Mina linser har visst redan anlänt. Så, jag ska dit..

Inte kul...

...men att kunna se igen ska däremot bli ganska kul!

Men nu blev det flyttat till måndag...fan...

Är han inte för söt, min lilla lurvboll?

...för denna veckan.

- Ingen är välkommen. Om man inte pratat med mig först så jag kan vara på plats. Men självklart finns det de som ändå blir nekade. De som inte har mitt telefonnummer vet vilka andra som har och kan få det därigenom, av förklarliga skäl lägger jag inte ut det här.

- Det är privat mark. Det är med andra ord inte tillåtet att gå in för att titta.

- Stöld ger anmälan.

- Mata hästarna är strängt förbjudet, oavsett vad det är för något.

- Rör inte, klappa inte. Det är knappt att jag tillåter en blick längre än en sekund.

Minsta ord jag får höra om att någonting har gjorts eller sagts, är det polisanmälan som gäller. Tänk på att det som sägs kommer fram till mig. Alltid.

Människor är tillsagda att hålla koll.
Minsta tecken på någonting så finns jag ett telefonsamtal bort.

Och jag lovar, det tar hus i helvete för minsta lilla.

JAG är inte orolig, men ett par andra ska helt klart vara det.
Varför? Ja de människor som är aktuella vet det.

Jag har redan nu en bra grund till en anmälan för förtal.
Tänk på det.

Tänk även på att många dras med i fallet, även de som absolut inte bör följa med på den resan.

Vad härligt det är med djur som visar respons direkt och bara...njuter!

Nu ska jag typ...städa...eller nåt annat nyttigt...

Arg.

besviken.

Raderar.

Tårar.

Raderar ännu mer.

Glömmer.

Förtränger.

Minns!!

Raderar mer.

Nu finns det inte mycket kvar att radera...

...men kanske lika bra att ta det sista också? Som jag lagt ner halva min själ i.

Ja minsann, det var precis det som efterlystes.
Eller hur?

Oj. En urflippad människa. Precis vad som, ja, önskades...

Ännu en sak efter olyckan.

Min syn har blivit drastiskt sämre sen olyckan. Kom jag på när folk började påpeka det...

Optiker igår.

Jag ser skitdåligt rent ut sagt.

Så...nu är det linser och glasögon beställda.
Det förstnämnda fick jag av optikern, med motiveringen "för hästskrället som gjorde det här". Haha.

Fan.
Jag passar verkligen inte i glasögon.

Pyts väck.

Totalt.

Fixar det inte längre.
Vet inte vad jag ska göra.
Bara....vara?

Nej, inte ens det fixar jag.

Kvällen har gått i dimmans tecken.
Jag bara går runt...runt, runt...

Börjar få panik.
Denna gången är det allvar.

Vad gör man?
Det har ingen svar på.

Allra minst jag själv...

Jag behöver. NU.

Även hjälp.