Tyckte precis att jag såg ett bekant ansikte lite snabbt på tv´n.
Rusade in på hemsidan för att kolla om jag hade rätt...  Det hade jag!

Så. Nästa vecka ska världens underbaraste  veterinär visa upp sig i tv.

Inte på det sättet man trodde, men det är skit samma...

Jag överdriver inte när jag säger att hon är den underbaraste av alla.
Jag saknar henne, massor. Henne kunde man ringa dygnet runt, hon hade ALLTID tid.

Kunde hon inte komma till mig så tyckte hon jag skulle komma hem och prata med henne och få mediciner direkt i handen istället med motiveringen "jag har ju medicinerna hemma och jag har precis satt på kaffe" haha.

Jag hade tidigare en häst vid namn Lucky. Tyvärr är han såld.
När han kom till mig första gången (ägde inte honom då utan tog bara hand om honom åt en annan) så var han nykastrerad. Det uppstod komplikationer, men sen visade det sig att ägaren hade glömt försäkra honom... Vi snackar inte några små kostnader.. Vad gör hon? Jo, hon kör inom stallet flera gånger i veckan för att kolla honom...kostnadsfritt. Vi trodde inte han skulle klara sig, men tji! 2 månader senare var han helt återställd.

Det var henne jag ringde först när Misse, min dåvarande häst, fick avlivas akut. Det var hon som stöttade mig alla månader, som även den gången ställde upp dygnet runt. Det var hon som fick skälla på alla som bröt mot isoleringen, det var hon som dumpade av droppåsar då och då för att Misse skulle få i sig vatten (jag var inte välkommen till djursjukhuset pga ev. smittorisk - så vi fick kämpa vidare i stallet).
Det var hon som till slut hittade felet på honom, trots att alla möjliga veterinärer och djursjukhus som försökt utreda allt.

Finns så mycket....

Hon har stöttat mig Massor. Både i glädje och sorg.

Hon har lärt mig Otroligt mycket under alla år. Det är tack vare henne jag har den kunskap jag har (och den är inte Liten! om jag får vara ego).

Jag avgudar denna människa.

Dessutom...

Hon tycker att jag allvarligt ska överväga tanken på att bli veterinär ;).

Tyvärr finns vi numera långt ifrån varandra...
Jag kommer aldrig att träffa på en veterinär som henne igen. Aldrig.

Ja det är ett ord som ofta dyker upp i både skrift och tal när det gäller mig.

Jag ÄR trött.
På många sätt.

I många olika sammanhang.

Men inte funkar det.

Istället ska människor ha mycket.
Hela tiden.
Varför av just mig?

Jag orkar inte.

Jag vill inte.

Men inte fan går det hem.

Sällan. Om inte aldrig.

Nu är jag trött på människor så det både räcker och blir över.

Hur orkar alla?

Jag gör det då rakt inte.

Jag gjorde, men även jag har en gräns.

När man inte orkar med sig själv, hur ska man då kunna finnas för andra dygnets alla timmar?

Ingen inspiration överhuvudtaget...

Vad ska jag äta ikväll?

Tänk på att operation gå-ner-fem-kilo pågår just nu.

Denna dagen går i städandets och handlandets tecken (alltså behöver jag lite tips Nu, innan jag ska gå iväg *fjäsk*).

I övrigt kan ni väl vara snälla och göra som jag, sända varma snälla tankar till stallägaren så hon ringer och säger; Jag fodrar ikväll!

;)

Pissväder...

Här händer inte mycket, mer än att jag åker fram och tillbaka till tandläkaren.

Det blev fler gånger än beräknat...

En gång idag.
Ska dit imorgon igen.
Förmodligen fler gånger denna veckan, då de stoppar in mig på varje återbud.
Som det ser ut nu är hela munnen klar innan nyår.

*glad*

Så det är därför jag är lite off...

Helgen var helt ok förresten!
Förutom att jag hamnade i disken.
Igen.

Nu ska jag typ sova...

Tandläkarbesök & snabbvisit hos familjen

Ja vad säger man…ännu en gång är det bevisat att min gamla tandläkare har tabbat sig big time. Blir så jävla arg! Fler lagningar, förmodligen fler rotfyllningar…bara för att hon inte gjort som hon skulle. Kul…

För att inte tala hur arg min nuvarande tandläkare är över detta.

Sen blev hon sådär tokarg på specialisten som har hand om de söndersparkade gaddarna. Hon skulle fixa lite på utsidan och frågade om hon skulle ta fram också? Tja, jag hinner och känner hon för det så javisst! Betalar ju inget för det dessutom ;). Det gjorde svinont så fort hon nuddade tänderna. Jag åt en skorpa igår (saknar!) och det straffar sig idag – ont med stort O. Men så HÄR ont skulle jag inte ha  av det. Hon frågade om hon fick ta några bilder…absolut. Skogstokig kom hon tillbaka och sa att nu jävlar fick det vara nog! Efter vad hon kunde se (hålrum) så misstänker hon att tänderna simmar i var…kul…  sa att jag bett om att få dom utdragna och få implantat. Hon kallade tandläkaren en snobb som lever på sina meriter (en av sveriges bästa) och använder mig som nåt taskigt experiment. Måste faktiskt hålla med…han har slipat tänderna i snart ett år…varje gång säger jag att nej, det har inte hjälpt. Eftersom tänderna är lösa så kasar de ju ner mer och mer när de slipas…bravo. Det enda som håller ena tanden på plats är egentligen den intill (som han konstaterat också är skadad – precis som den som är intill framtanden på andra sidan), då den sitter ”över” den andra. Med andra ord är den tanden på väg inåt igen…till samma ursprungsläge där de var första dagarna innan de försökte DRA dom i rätt läge.

Vet ni vad det värsta i kråksången är?
INGET av detta hade skett om läkaren på akuten röntgat käften och huvudet på mig!!
Hade jag blivit skickad till Malmö och tandkirurgen direkt på kvällen hade de kunnat räddas (har konstaterats av alla inblandade insatser, inkl. tandläkare), allihop! S

å…kontentan av allt…

Hade krosskadan upptäckts hade den kunnat åtgärdas…
Hade framtänderna fått gå tillbaka i samma läge (har bara ett par timmar på sig, sen är det i princip omöjligt, även detta har jag fått höra av bl.a käkkirurgen i Hbg – där de upptäckte bl.a krosskadan) direkt hade det inte hänt ett skit…
Hade jag förmodligen kunnat äta normalt idag…
Hade jag inte fått bestående nervskador…
Hade wiplash upptäckts direkt – eller iaf dokumenterats för att kunna visa för försäkringsbolaget…
Hade jag…det finns mycket.

Besviken.

Imorgon är det dags att åka norrut igen! Eller ja egentligen är det ju bara 16 mil haha.

Stor middag! Har en kär vän som är helt guld. Han kommer ner och hämtar mig då det körde ihop sig totalt…bara för att jag skulle få komma iväg trots allt. Min pappa skulle kommit, men vännen ringde och sa att nej fan – han dyker upp istället! Han vill väl inspektera lägenheten också kan jag tänka, det var ju den stackaren som fick bära upp mina möbler för den förädiska trappan ;). Som sagt, jag har lovat honom att inte flytta på Länge.

Nu är jag mest trött och vill bara…ja, sova.

Katten lär bli mycket förvånad när jag dyker upp – egentligen skulle jag ju ha varit borta i två dagar till! Jag btw aldrig gett en katt så mycket mat på en gång som jag gjorde igår…han hade stoooora ögon och frågade om allt det var till HONOM?! Haha. Saknar honom, massor :’(. Så det blir till att sova gott i sängen med en katt på rygg längs med min mage. Gosegullet.

Funderar på om jag ska orka äta när jag kommer hem eller inte…är hungrig som aldrig förr… kan dock inte äta vad som helst idag heller, då det är lite provosoriskt kraffs  som inte får lossna. Ska dit och fixa det på måndag morgon (vilket innebär att jag har varit i Helsingborg…euhm…3 gånger på 4 dagar. Tjo). Får åka tidigt som fan…men vad ska jag göra, det måste åtgärdas…

Nu har jag varit hemma i två timmar och sängen är väldigt lockande.

Tror jag tar både katt och dator med mig.
Har börjat kolla på en film som verkar vara riktigt hyfsad…

Natti på er

För två timmar sen visade det sig att jag får ställa in hela helgen.

Min ena häst har fått fång.

:(

Antalet besökare hit ökar så fort jag inte har skrivit något...

Undrar varför?

Förresten!
Nu vet jag!

Vad jag menar?
Använd era geniknölar...

Här händer inte mycket. Eller jo det gör det, jag har fullt upp hela dagarna, men dessutom mår jag ganska dåligt så ja...då blev det så här.

Finns ett litet problem...
Det stavas dator.
Den är elakare än elakast och stänger av sig titt som tätt - hur roligt är det när man suttit och skrivit en timme eller två? (ungefär så lång tid håller den).
Jag ska pumpa över allt i denna datorn till externa hårddisken, skulle gjort det igår men...nä, tiden har liksom inte funnits... Sen ska den träffa farbror doktorn på OnOff!

Fast detta har jag sagt i över en vecka nu...

Ja, jag funderar faktiskt, allvarligt, på att flytta igen.

Till någon helt annanstans.

Pallar inte.

Jag orkar inte!!!!!!!!!!

Fattar ingen det???????

Nej.

Nu vill jag inte mer.

Men inte fan bryr sig någon om det.