Ja det kändes faktiskt så, herregud vad jag skrattade hela den timmen jag var där.

Dock var jag inte ensam om det, han kved av skratt till slut han också.

Vi gick igenom mina rutiner och tvångstankar. de är lika konstiga båda två...

Samt mitt ätande, vilket inte är på topp just nu.
Det är varmt, jag äter inte mycket. Vet inte varför, men mat när det är varmt, det fungerar inte i min värld.

Fick order om att börja knapra vitaminer.
Jaja...ska försöka komma ihåg det...

"Eller ska jag be Bo skriva ut ett recept? Nej det var en dum fråga, får du det ingår det i dina rutiner tillsammans med de andra medicinerna och då vet jag att du tar".
Hahaha, ja han har redan lärt sig hur jag fungerar =D.

Han försökte hålla sig för skratt när jag berättade hur jag tidigare andades när jag åkte bil. Jag var tvungen att ta ett andetag precis mellan två telefonstolpar. Gissa hur jobbigt det blev när det blev glest mellan dessa?

Sen kunde jag inte låta blir att berätta om rutinerna kring väckarklockan...de är helt hysteriska. Efter det kunde han inte hålla sig för skratt längre.

"Jag ska skriva med stora bokstäver i journalen, patienten har HUMOR".

Ja, men en ganska dålig sådan ;P.

Nåja, vi hade en stunds glädje i alla fall.
Det behövde jag! Vem vet, kanske han också? ;)

Han avslutade det hela med: "Ta inte illa upp men du är lite störd" .

Nähä 

Idag blev det tydligen ännu mer tydligt att jag har Asperger.
Vet inte vad jag ska tro, det är lite skrämmande faktiskt. Så har jag aldrig känt inför något tidigare inom psykiatrin.

Jag vet inte hur det gick till, men jäklarns vilken energi jag fick när jag kom hem. Tjo!
Iväg till stallet och röjde där...med betoning på röjde...
Men nu, när jag kom hem, fick jag en huvudvärk som inte är av denna värld...
(hoppas din är borta Annica, tror jag snodde din).