Det var inte bara guld och gröna skogar...vi hade lite allvarligt prat också, jag och psykologen. Jag har varit tvungen att rota lite, prata lite med andra, rådfråga och sen snoka på nätet lite.

Skrev ju igår om vad psykologen sa angående recept...

Min psykolog fick det trevliga uppdraget att upplysa mig om läget, då min läkare inte är på plats för tillfället och inte är tillbaka på några veckor. Kravet var "köp själv eller få på recept", men fördes fram till mig på ett sätt så jag skulle fortsätta vara hyfsat "glad". Och som sagt, jag är lite förvirrad och glömmer bort saker, om jag inte får det på recept...då blri det en rutin, vilka jag behöver för att fungera normalt.

Det låter nog väldigt löjligt i mångas öron, men för min kropp som redan är så pass nedgången som den är, så är det ganska allvarligt.

Jag har tagits upp bland läkarna på avdelningen och tydligen har de även konsulterat andra utifrån (för de är själva inte experter på området av förklarliga orsaker).

Detta kräver både mycket och många mediciner, några av dessa förmodligen resten av livet. Det känns inte så kul, men det är priset, för det liv jag tidigare levt. Detta kan jag till stor del inte "bara" skylla på någon sjukdom (men som iofs har bidragit mycket) som tex min anorexi, utan jag har bidragit till det en hel del själv...jag har inte levt något sunt eller bra liv direkt...

Vi snackar alltså inte nu om "bara lite vitaminbrist", utan det är förmodligen som det ser ut nu och vad jag fått veta antagligen svåra sådana. Kan bara hoppas på att det mesta går att rätta till, men frågan är hur mycket det redan förstört? Det är ganska uppenbart nu när jag läser på, att det redan har gått långt. Hur har detta kunnats missas, under alla dessa år av behandling jag fått?

Det är synd att man inte kan gå tillbaka 15 år och rätta till det som gick fel från början...

Så nu väntar även omfattande medicinska utredningar.

Det känns lite dumt att skriva om det här, för jag har inte ens berättat det för mina vänner.

Jag lät nog mest glad igår, vilket jag var iofs - men självklart fanns tankarna på annat håll också. Känns jäkligt ruttet om jag ska vara allvarlig..

 

Lina

25 april 2009 14:37

Nu får jag riktigt dåligt samvete för att jag suttit och kräkts ut min galla över dig. :-(

 

Mie

25 april 2009 20:38

Ibland blir det konstigt.
Men det blir ofta bra till slut.
Jag finns här.
Envis som en åsna.
Kram.

http://miehellberg.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av en slump hamnade jag här igen, skulle ha tag i en sak...och ser att jag ha ju en hel del människor som fortfarande ramlar in här. Trots att jag inte skrivit på...länge?   Jag har en ny blogg sen lång tid tillbaka, välkomna dit istället!   ...

Jag har en ny blogg sen en tid tillbaka och jag trivs ypperligt där. Dock fick jag för mig att logga in här idag, var läääänge sen sist...vips upptäckte jag förnyelser. Bland annat att man kan kolla ip-nummer på kommentarer.   Så nu vet jag, ve...

Och den lär väl spridas på ett eller annat sätt antar jag. Annars får ni intresserade fråga. ...

Funderar på att lägga ner bloggen.

Jisses, fan med prylar jag har...   Letade efter skruvar och spikar innan, jag visste att jag hade det någonstans. Frågar Carola..."eh, i en låda i hörnan". Jo men tjena vad mycket hjälp jag fick där! Pah. Gissa hur många lådor jag har i hörnorna? Me...