Åh, vad STOLT jag är!!!

Han är innebandytränare, och de var iväg och spelade SM...och de kom på sjätte plats.

Hur häftigt är inte det???

Han är så jävla bra!!!

Själv vann han aldrig SM, minns inte vilken plats det var - men högt var det...sen har han ett gäng DM-guld och var med i Skånelaget - det är inte fy skam det heller :D

Tydligen är han ganska vacker det lilla livet.

Tycker ni inte det? Ryktet säger i alla fall att han är det!

Själv är jag ruskigt partisk och har samma åsikt :).

Om han är till salu? Absolut!

Om man har väldigt stor plånbok :).

Men jag prioriterar ju såklart ett bra hem.

*harkel*

Tror jag ska fortsätta skratta :)

Kom på att jag glömt berätta om besöket hos pykologen förra veckan.
Blir nerfrågad och sen finns det ju de som är intresserade överlag...så varsågoda, mumsig information.

Det var som jag misstänkte, de hade glömt bort mig. Ännu värre var att min gamla inte ens skulle komma tillbaka, vilket gjorde nya psykologen rosenrasande. tack, inte bara jag som blev det mao!

I alla fall. Jag blev skickad till honom för utredningen av ADHD som de påbörjat. Efter några minuter började han skratta, själv såg jag ut som ett frågetecken. Finns inte en chans i helvetet enligt honom att jag har det, så det blev den kortaste utredningen i han 30-åriga karriär som psykolog (tillika professor, så han lär ju inte ha fel  iaf).

Däremot står vissa diagnoser kvar, de var enligt honom glasklara.

Sen la han till lite...
Emotionellt instabil personlighetsstörning  (Borderline). Ingen nyhet, det diganostierades jag med -05 (efter att ha varit feldiagnostiserad i 10 år, bravo).

Bipolär typ 1. Misstankarna har funnits sen tidigare, men läkarna har varit osäkra.

PTSD. Dvs Posttraumatisk stressyndrom. Inte alls otippat.

Panikångest.
Generalierad ångest.
Tvångstankar/tvångshandlingar. Bara de som känner mig vet vilket helvete jag har med dessa saker, pinsamt att ens behöva  berätta det för någon. Han ansåg att detta måste behandlas omgående, för det är inte ok (nähä).

Någon som är förvånad?
Nej, tänkte det...

Angående min medicinering så...weeei. Lyckat. Eller inte.
Denna gången blev inte JAG beskylld för att vara dum i huvudet för att jag äter dessa medicinerna - tacka fan för det! Jag hade ingen aning när jag började med vissa av dom, att de är narkotikaklassade och inte skall ges till människor som bla. missbrukats tidigare....jag var desperat och tog vad f*n som helst. Det ångrar jag nu. Multum. Han tyckte det var för jävligt att jag tvingas ta så höga doser för att öht få någon effekt, men att det inte är mitt fel. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta åt hans aniktsuttryck när han fick svaret på hur länge en förpackning varade för mig :S.
Nåja, det ska vi ta tag i nu i alla fall...ska bli skönt. Men är fruktansvärt nervös och rädd inför vad som väntar. En del mediciner ska bytas ut och ersättas med annat trevligt. SSRI är dock uteslutet, för det funkar inte på mig och har aldrig gjort (vilket det nu iofs finns förklaringar på).

Well...det var nog allt i det stora hela.
Några detaljer vill ni inte veta. Typ hur många gånger jag hann bryta ihop och så.

Ny månad, nytt...allt är nytt. I princip.

Måste få ordning på skrivandet igen, behöver det.

Sen finns det ju det de som är seriöst intresserade av vad som pågår i mitt liv och hur jag mår.

Kan bli intressant läsning för vissa, för gissa vad, jag ska flytta.

;)

Vart? Haha, ja det kan ni få fundera på.

Mina knasiga små hästar har bete i sommar och jag är så glad för det!
Kan bralla av sig och käka ihjäl sig om de så önskar. Tror det kommer att gå bra med treåringens fång, han har inte visat några tendenser alls till att få fler anfall så jag kan nog andas ut! Men naturligtvis ska de väänjas in sakta för att undvika...och sen stenkoll hela sommaren.

Själv ska jag bygga boxar *skrattar*. Med hjälp,  naturligtvis. Annars kommer jag nog att slå sönder det mesta, mitt humör är ju lite udda när saker och ting inte går som jag vill...