Först och främst är det nu läge och erkänna att jag har ruskigt svårt för det här med höger och vänster. Eller ja, det är helt enkelt så att jag liksom, typ, eh, går på känsla? Fast sen litar jag inte på känslan alla gånger utan tänker att va fan...jag provar! 9 av 10 gånger slutar det illa. Så även denna gång. Men fram kom jag till slut! Det tog bara lite längre tid än planerat.

Vet ni hur man roar kassabiträde och en lång kö på ICA?
Jo, man tar med mig. Hur enkelt och bra som helst! För några år sen hade jag dött, numera bryr jag mig inte om någonting överhuvudtaget. Herregud, man är väl inte mer än människa - alla kan göra bort sig. Jag gör det hela tiden och garvar lika mycket varje gång. Nåja, kassörskan höll med mig om att det faktiskt inte gjorde något att det flöt omkring rengörningsmedel på bandtjohejsan...hon slapp ju faktiskt städa sen!

Detta ska naturligtvis utspela sig 10 minuter innan bussen ska gå. Livat värre!

Nåja. Fram kom jag i alla fall.
Natuligtvis ska man knacka på fel dörrar, inse sitt misstag när människan inte öppnar efter några minuter...och upptäcker att va fan - fel namn på dörren! Inte konstigt att ingen öppnade.

Sen skulle jag hem....... Och så var det ju det där med vägen....jag kom ju DIT, men därifrån - det är en helt annan sak! "Läs beskrivningen baklänges". Haha, jo, men seriöst, det är MIG vi pratar om. Vad är det för fel på människan, som trodde att jag skulle klara det? Naturligtvis är det den optimistike  Mie jag pratar om.
Vi kom fram till att det finns två idioter i Sverige som lätt skulle GÅ baklänges om det var det som krävdes för att komma rätt....de idioterna är vi. Märkligt, ja, men va fan, funkar det så gör det - vad är då problemet?! Jag är lite udda och gör många gånger både korkade och heeelt fel saker, men det står jag för. Det är liksom mitt kännetecken! (tror inte någon vågar säga emot här faktiskt)

Mie tyckte sen att men va fasen, jag kunde väl fråga någon om vägen?  Hrmpf, ursäkta? Amatörer frågar - vi proffs försöker själva! Än en gång bevisade jag att jag är det sistnämnda. Ska man gå vilse ska man lätt gå med mig en runda, ska man sen hitta tillbaka någonstans och ha roligt under tiden, gärna gå fel två eller nio gånger - ja då ska man också gå med mig. Man vet liksom aldrig var man hamnar...

Äntligen hemma, dricker en kopp kaffe och funderar på vad jag ska prioritera.
Äta eller duscha? Sistnämnda mest lockande om jag ska vara helt ärlig.

Jenny Städ AB till allas tjänst!

Fast först måste jag få lite semester.

;)

Jösses...

Jag brukar glömma, men denna gången gick det hur smidigt som helst .

Tills telefonen ringde vid fem...

-"God morgon jag ville bara se så du ställt om dina klockor".
Mmmm...gjort...men vad fan är klockan nu?
-"Fem. Men egentligen fyra så det är tidigt" (skrattar)
FEM? Varför är du på jobbet?
-"Kunde inte sova ändå"
Nähä...
-"Jag visste inte om du skulle ta bussen vid sex eller inte så det var bäst att jag ringde om nu klockan inte stämt".
Ok. Det är söndag som du vet, och då går min första buss strax efter ÅTTA.
-"Just ja, oj, hoppsan, det hade jag glömt".

Tack för sovmorgonen pappa!