Min lilla katt har sen en tid tillbaka börjat bitas. Eller ja bitas och bitas kanske jag inte ska kalla det, han ska mest "hålla kvar" min hand. Ett bett, sen ska han bara kelas, klias mage och bara mysa...lika underbar som vanligt.
Idag fick han in ett riktigt bett, gjorde jävligt ont faktiskt.
Frågade vad i h*ete han höll på med!  Då tittar han på mig med sina stora (i vanligt fall väldigt förvirrade) ögon och sa lugnt och stilla med kärlek..."men vi gör ju så". Poff. Rätt i skallen, från ingenstans. Varför har jag inte fattat tidigare?

Myran. "Vampyrkatten" som de andra katterna kallade henne. Det var egentligen ingen som tyckte riktigt bra om henne. Förutom jag. Som jag sen blev adoptivmamma till bokstavligt talat. Hon bet inte, hon skulle bara hålla...och jag lät henne göra det. Sen fick jag inte en lugn stund längre :).

Jag grät floder när hon inte kunde följa med hem. Varje gång jag kom ner hade hon tydligen varit borta, men samma dag som jag beräknat sätta min fot på gården så var hon där...och väntade. Alltid. Varje gång.  Hon vill följa med dig hem, sades vid flertalet tillfällen, bland annat när hon vägrade gå ur bilen där hon hoppat in, och lagt sig på MIN plats. Men vad skulle jag göra, två katter hemma redan...det hade inte gått.
Usch. Jag gråter bara jag tänker på det.

Men i vilket fall  som.
AJ vad det kändes i hjärtat.

Det värsta (?) är. Att tidsaspekten mycket väl kan stämma.

Nu, precis NU, Kom jag på. Att. Hon hade precis samma tecken på nosen och delar av huvudet som lilla zizzo har.

Reinkarnation, ja det är upp till var och en om man vill tro eller inte.
Jag tror. I min värld så vet jag.
Men. Det är ju bara i min.

Jag blev inte lite tårögd. Inte fan blir det bättre av detta...

http://www.youtube.com/watch?v=T2NEU6Xf7lM&NR=1

Kurt Nilsen...Den människan kan SJUNGA!

 

Lina

22 september 2008 15:05

Åh, mys-myra! Hon jagade stackars tippen över gårdsplanen, har aldrig sett en katt vara så rädd för någon. Och hon som bara ville gooooosa!

http://sequence.se

 

Jenny

22 september 2008 15:14

Haha, just ja! Mördarkatten :D.

Lilla lilla tjejen, så go.. @}->--

 

Ylva

22 september 2008 15:20

Kurt Nielsen har ju lätt gjort den bästa verisionen av den låten.
Härligt att höra om lilla Myra. Och jag tror absolut att hon följde med dig hem tillslut. Men det är ju inte speciellt viktigt vad vi andra tror. *myser lite av att läsa sådanna här inlägg från dig*

 

Mie

22 september 2008 17:48

Det är så det ska vara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av en slump hamnade jag här igen, skulle ha tag i en sak...och ser att jag ha ju en hel del människor som fortfarande ramlar in här. Trots att jag inte skrivit på...länge?   Jag har en ny blogg sen lång tid tillbaka, välkomna dit istället!   ...

Jag har en ny blogg sen en tid tillbaka och jag trivs ypperligt där. Dock fick jag för mig att logga in här idag, var läääänge sen sist...vips upptäckte jag förnyelser. Bland annat att man kan kolla ip-nummer på kommentarer.   Så nu vet jag, ve...

Och den lär väl spridas på ett eller annat sätt antar jag. Annars får ni intresserade fråga. ...

Funderar på att lägga ner bloggen.

Jisses, fan med prylar jag har...   Letade efter skruvar och spikar innan, jag visste att jag hade det någonstans. Frågar Carola..."eh, i en låda i hörnan". Jo men tjena vad mycket hjälp jag fick där! Pah. Gissa hur många lådor jag har i hörnorna? Me...