Inte vilken som helst, utan viktångest.

Jag har gått upp 12 kg sen i Februari...

Jag börjar gå smärre panik över detta.
I början var det itne så farligt, "trivdes" med det. Men nu, när jag fick syn på siffrorna för några veckor sen...då funderade jag allvarligt på att sätta mig ner och gråta en skvätt (ok, erkänner, det gjorde jag).

Vad fan gör jag??
Man kan knappast påstå att jag inte rör på mig ordentligt...

Jag äter inte rätt just nu...

Men hur jävla lätt är det, när jag inte kan diska??
Drygt två veckor kvar. Sen så....kanske.
För resultatet kan likagärna sluta i gips och ett par veckor till.

Varför?

Jo, jag har ju flyttat.
Naturligtvis har jag burit lådor (kan inte direkt kräva att alla andra bär Mina saker).

När mamma och jag stod i köket så skulle jag lyfta upp en låda med porslin (tuungt). Det small, ganska ordentligt. Mamma som stod intill mig vände sig om och frågade vad fan det var? Euhm. Mitt finger.

Skulle varit hos läkaren idag, men jag orkar inte...får ta det imorgon.

Måste ta tag i det här med maten, NU.

I övrigt så...

Snart är det ett år sen.
Får ont bara jag tänker på det.
Eller ja,det gör ju fortfarande ont...

Trött, jävligt trött.
Helgen har tagit rejält på mig...

Ja, idag är det lite deppigt.
Ganska mycket...