Nej, det osar!

Jag fick för mig att jag skulle laga mat....trots att jag knappt kan diska...

Men men.

Jag upptäckte att min nya spis är lite nyare modell (nähä!) än den i det gamla huset, allt satt inte där det brukade helt enkelt.

Tur som fan att jag kände att det börja lukta bränt...det brann på spisen.

GAH!

Katten är instängd på toa och fönsterna är öppna. Örk!

Men maten blev god ;)

Det här med lögner...
Brukar man inte säga att nej visst fan - jag hade fel!

Eller är det bara i Min värld som det fungerar så?

Tänkte uppdatera de sista två dagarna...eller ja, det inkluderar även det första tandläkarbesöket...för det uppdaterade jag aldrig...

Jag har världens bästa tandläkare. Hon är helt gudomlig! Hon botade min otroliga tandläkarrädsla...totalt...den är som bortblåst. Jag tog (som alltid) lugnande dessa två dagarna, men idag kunde jag till och med ta lite mindre...det är ett stort steg.

Camilla, den där underbara människan som fixar tänderna, är så förbannat ledsen för min skull. "Är du född med otur?"...typ...verkar inte bättre...

För två veckor sen tappade jag en liiiiten bit av en tand, bara sådär från ingenstans - satt rakt upp och ner vid datorn. Hm. Ja jag brydde mig inte om att ringa till tandläkarn, skulle ju ändå dit denna veckan. Hon tyckte vi skulle laga den direkt så var det avklarat (jag har "bara" 4 hål kvar - sen är hela käften renoverad efter mina ätstörningar!). Massa bedövningssprutor (alla tandläkare ser ut som frågetecken, jag kräver STORA mängder...dvs många sprutor). och sen skulle hon fixa det lilla hålet. Eh..men det var ju inget stort hål...hon tyckte att det var något mycket märkligt det här - jag borde ha så ont (fick jag tre dagar innan det besöket) av DET lilla. Så hon borrade lite extra, bara för att se om det var något "gömt". Detta inkluderade en gammal lagning. Så hon fick helt enkelt ta bort den (vid detta tillfället hade jag fått SJU sprutor) och det gjorde svinont. Hon bände bort den och...hennes kommentar var "men herregud".

Det visade sig att min förra tandläkare som lagade det hålet inte hade rensat ordentligt. Hon sa att det är omöjligt att få ett hål där om det inte är något inkapslat. Karies ner i rötterna...allt blandat med var. Behöver nog inte säga att jag blev knäckt. Ganska ordentligt.
Hon spolade rent, tog bort så mycket äckel hon kunde och pluggade sen igen. Rotfyllning nödvändigt (FAN!) och sen sa hon att...tyvärr måste jag sätta en krona...
Pinsamt nog så grät jag då. Varför? Jo, för vet ni vad såna kostar??????
Bara den tanden kommer att kosta mig väldigt stora summor.

Hur ser resten ut?

Nu förstår vi varför jag har mått så skumt till och från i många år...har ju haft en infektion hela tiden.

Hon frågade strax efter om det var samma tandläkare som lagat under alla år?
Japp. Då suckade hon och sa att ja då kanske det inte var slut på "överraskningarna" ännu...

Jag sa till henne att jag vill ha ALLT röntgat innan jag går därifrån för sista gången, innan jag sen ska dit minst en gång i halvåret för koll...tyckte hon var en bra idé. Hon tyckte att allt skötts så dåligt sen tidigare, så skulle det dyka upp fler konstiga saker skulle HON inte bli förvånad.

Åkte hem på eftermiddagen för att ta ut hästarna igår morse. Sen bums upp till Ängelholm för att sova över där på natten då jag skulle vara där snuskigt tidigit i morse. Så jag fick krama lite på min bror! Kliade ihjäl mina katter och vovvehunden Tim. Ett plus är att pappa körde mig i morse så jag slapp stressa ihjäl mig...

Sen dagen idag...

Tja...blir någon förvånad om jag säger att det inte gick bra?

Den gamla fyllningen som hon fick sprätta bort, tog upp en stor del av tanden (minns när jag lagade den första gången *ryser*) och...vips...där fanns liksom inget kvar - så hon kunde bara "täppa till" upp till en viss del när hon filat klart och haft sig (ni som rotfyllt vet hur roligt det känns att känna hur någon filar i käften och man har OP-duk över huvudet för att det måste vara sterilt *s*).

Allt gick bra. Ett tag. orkar ärligt talat inte ta allt som hände, men det var inga trevliga upplevelser..........

Så just nu har jag ett gapande hål i munnen, det är inte ens säkert att det sitter kvar. Men jag fick strikta order om att inte äta något hårt (hehe, kan jag ju inte ändå..), inte borsta tänderna alltför frenetiskt på den sidan och sen hålla stenkoll. Minsta lilla det känns konstigt, om något känns löst, om magkänslan skriker "något stämmer inte" så ska jag ringa bums och ta första bästa tåg dit. Ramlar det bort finns det typ...inget? vilket kan sluta ganska illa, rejält illa faktiskt.

Jag fick svinont idag, har det fortfarande (men har försökt bota det med en hiskeligt massa smärtstillande) och tror att jag i förebyggande syfte ska springa iväg till apoteket och hämta ut antibiotikan. Vi visste inte om det skulle behövas (men risken finns), men hon tyckte jag skulle hämta ut det i alla fall. För tänk om jag får ont i helgen, och inte ett enda apotek har öppet? Det hade ju verkligen varit, eh, underbart.

Innan jag gick så stoppade hon en lapp i handen på mig. Huh? Ett telefonnummer.
Hon ville jag skulle ringa henne ikväll. Gärna imorgon och i helgen också. Men, vad söt hon är!

Tillbaka om en månad för att göra den sista rotfyllningen (den görs i två etapper).

Lovely! Inte.

Hon var den första som försökte få rätt på mina söndersparkade framtänder och även idag frågade hon hur det gått. Tja..jo..det händer inget. De försöker "vänta ut" det, trots att jag de sista gångerna fått hröa "vi tar ett beslut nästa gång". Snart har det gått ett år sen olyckan...
Sen frågade hon hur Jag mådde av det hela.

Tja..varför ljuga. Jag kan fortfarande inte äta ordentligt, tänderna är lösa och fastnar inte (trots rotfyllningar), för att inte glömma ovanvåningen...den mår inte alls bra av allt det här. Bara en sån sak som när jag ska fixa mat. Gissa hur roligt det är att gå omkring i affären och tänka "nej det är för hårt"..."det KAN vara för hårt så jag vågar inte chansa"...

Hon blev arg, riktigt arg på honom, så hon skulle ringa och skälla lite..

Det är ju ett försäkringsärende, vad är det han tvekar på??

Undrar jag också. Sa till henne att jag bett honom dra ut dom och sätta implantat, men det kan ju inte jag bestämma. Jo, det kunde jag visst det. Hon kunde svära på att försäkringsbolaget hellre tog EN stor summa än en massa småfjantande som kan ta ÅR! Sant.

Ska dit om 1½ vecka, får se vad hon har lyckats komma överens med honom om.

Vill ni veta hur JÄVLA LESS jag är på tänder nu??????

Jag har slutat räkna antalet gånger jag varit där det sista året.

:'(