Förhoppningsvis är det tillåtet att jag är det nu.

Just precis nu. Inte imorgon. Nu.

Imorgon blir en händelserik dag. Kanske. En stund i alla fall.

Sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra, är ledig från stallet, snäll P ringde mig i eftermiddag och ville ta kvällen idag och imorgon...så jag ska inte dit förräns på tisdag kväll. Ganska skönt faktiskt.

 För jag mår skit. Huvudet har totalkraschat, kroppen är krasch på grund av inflammationen och infektionen...jag vill bara sova...inte bry mig, inte någonting.

Det fick jag visserligen order på, att ligga ner, hålla käften och ta det lugnt.
Jag vill bara vara jag för en stund. Kräver inte så mycket, bara en liten stund.

Jag kan inte vara något mer än Jag.