Började ju helbra, eller inte alls det.
De hade grävt klart, när jag frågade om hur de skulle göra med den sista så skulle de inte in i den. Eh, ok? SÅ sades det ju från början? Det visade sig att de hade snabbat på som fan igår ikväll för att några andra skulle få upp nytt staket så hästarna kunde komma ut idag. Men det gick väl inte riktigt som planerat...

De gigantiska maskinerna stor kvar, så när staketet väl var uppe kunde jag inte släppa ut de tre fryslortarna i sina vanliga hagar -jag kom helt enkelt inte fram till den ena.  Så jag fick köra en budgetvariant ;) och släppa en i småpojkarnas hage och de sistnämnda på ridbanan. De var hysteriska allihop...ingenting såg ju ut som vanligt. Var mest orolig för 3-åringen, när han blir så här rädd så blir han blockerad - man når inte fram till honom öht. Bara att hålla i grimskaftet och hoppas på det bästa typ. De lugnade ner sig, och jag rusade in för att mocka (helt underbart att mocka UTAN några hästar i stallet).

Helt plötsligt kommer stallägaren springandes in i stallet...

"Fattas vi någon häst?"

Eh..nej? Men då gick liljeholmens upp, helvete, Pondus.

Ut och kollade ridbanan...där stod det ett troll vid några plankor som ramlat ner (heja! de har inte bara tagit sönder ridbanan, utan även fixat så plankorna var lösa! TACK!). Han skrek som en gris men vågade inte gå ut. Tack gode gud för det! En lös hingst är inte någon dröm direkt...

Det hade kört upp en bil på gården och frågat om hästen var vår, och han var urgullig och hjälpte mig få in honom. Men, som jag skrivit här tidigare...denna häst kommer hem när han vill, när allt är klart och så. Suck.
Men denna gången blev det lite värre, det kunde gått jävligt illa faktiskt.
Han har ingen som helst respekt för trafik, ingen alls! Vad gör man????

Det slutade med att stallägaren slängde sig på telefonen till polisen, som inte kunde hjälpa till, så det blev radion. En minut senare kom varningen ut och bilarna Kröp fram på vägen...där min häst sprang.

Halva Höllviken ringde stallägaren.::"är det er häst?", "är det er häst de varnar för?" Vårt stall är det som ligger närmast den vägen...

Ja, ja ja...på alla frågor som ställts. T o m pappa ringde, 16 mil bort, för att försäkra sig om att det inte var någon av mina. Jo, tyvärr var det ju så.

Jag och mannen som stannade med bilen försökte få tag på honom (omöjligt) men det gick ju inte så bra. Efter drygt en timme dök stallägaren upp, LIVRÄDD! Hästen gick direkt fram till henne - det var ju godistanten! "Ta honom, jag är rädd!". Vips hade jag ett grimskaft på. På något darriga ben (jag är alltid skärpt när något händer, men efteråt kan jag må apa) gick vi allihopa tillbaka till stallet. Ute på vägen med trafik överallt. Som vanligt, rörde han inte ett öra.

Han var inte helt bra. Sår på bakbenen, chockad och jag har aldrig sett en så trött och svettig häst i hela mitt liv.

Bor ni i skåne och hörde varningen på radion (stallägaren slängde sig på telefonen) så JA, det var min häst som var ute på väg 100 och sprang..........

När  han nu var i det skick han var så passade jag på...kanske lite elak, men utnyttjade situationen. Han gillar inte vatten, men nu är han nybadad ;). Hans svans är hemsk, så den klipptes till, balsamerades och blev flätad - manen rök den också *s*.

Och så trollet...kommentarer överflödiga.
Hans svans behövde också tvättas. FY! HUR kunde jag göra det! Han skämdes som en hund, hur förnedrande var inte det??? Och en FLÄTA dessutom!! Jo men vadå, alla duschar faktiskt ibland (lovar, liten häst kan sucka väldigt högt).

Sen råkade jag väcka någon som låg och sussade så gott i spånet...fast han blev lite sur när han såg att de andra var fixade och han "bara" blev borstad. Uscha. Får gottgöra det imorgon...med både hovfixande, bad och galopptur.

Vem som är vem får ni själva lista ut ;) (eh, mobilbilder blir aldrig bra)