Ta inte fel på curry och kanel när du lagar mat.

Det kan bli så...äckligt?!

*dör av skratt*

Sista dagarna har varit konstiga.

Jag har gått omkring som i en dimma, legat på soffan och knappt kunnat ta mig därifrån. Att inte ens kunna ta sig till hästarna, ja det har nog aldrig hänt förr vad jag kan minnas. Ikväll mår jag bättre, men ändå försöker jag göra alla till lags. Trots att jag som sagt faktiskt mår bättre.

Men det blir säkert fel det också.

Jag har varit innerligt trött, så trött om man kan bli av att vara uppe på nätterna, utan att veta om det.

Nu är vi två som har försökt ringa, men när man inte kommer fram, ja vad ska man då göra? Sitta och vänta i en massa timmar? För att sen få höra att det inte är något farligt? Nej tack, då är soffan mer lockande. Min läkare ringer på måndag som vi bestämt, kanske har han någon bra idé. Men trots det föröker jag komma fram på telefon.

Vad som är fel, ja det kan man bara gissa sig till.

Men jag gör det knappast av vilje.

Roligt? NEJ!

Jag gör så gott jag kan, men även det blir fel.

Vilket allt jag gör just nu blir, fel.

Vilket är väldigt tröttsamt.

Inte blir det bättre av missuppfattningar heller. Vilket det har visat sig ha blivit, ganska ordentliga såna också. Vilket inte heller är speciellt roligt.

Att skrika, det gör knappast situationen bättre.

Men jag försöker ändå göra det, men till vilken nytta.

Om tre veckor flyttar jag i alla fall. Lite nervöst.

Så, en månad kvar för mig och pållarna här, tack och lov.

Blir inga sömnmediciner ikväll iaf. Hoppas på en förbättring då. Tog mycket mindre av det igår och natten till idag blev lindrigare. Så idag ska jag inte ta någonting all helt enkelt.