Dagen började med att jag vaknade tidigt, tog min mugg kaffe och gick ut på trappan som vanligt. Där satt jag, länge, och insåg plötsligt att det var dags att gå till sjukhuet för att få prata av mig för denna veckan. Inte nog med det, det var även dags för läkarbesök. Kunde inte låta bli och skratta med honom, han var - som han själv sa - lite förvirrad, för hans fru var hemma och hade värkar.

Jag har äntligen hittat rätt terapeuter. Är väldigt glad över det. Inte en dag för tidigt.

Hos psykologen var det dags för första testet gällande Asperger. Detta skulle tydligen vara det enklaste (WEIS-testet har jag redan gjort, -02), men i mina ögon var det mycket krävande. Tur det var datoriserat, annars hade jag nog aldrig blivit klar. 185 frågor allt som allt.

Dagens uppdrag var en intervju.

Den gjordes. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Varför har jag inte fått reda på det här tidigare? Detta kanske hade sparat in många års dåligt mående, fått hjälp för många år sen helt enkelt. Jag är besviken, men mest ledsen över det.

Fick reda på att jag ska ställa in mig på diagnosen Asperger, de är helt säkra på att jag har det men jag måste ändå genomgå alla tester (tror det är 8, så jag har 6 kvar).

Testet idag var skrämmande. Inte att göra det, men resultatet.
Jag vill inte avslöja för mycket, jag har en del att tänka på och bearbeta. Några saker måste jag fundera allvarligt på, för jag blir hemskt förvirrad... Jag har ganska stora drag av schizofreni. Det var väldigt tufft att få höra.

Det gjordes ett LOH idag, dvs ansökan om fortsatt aktivitetsersättning. Detta kan man få tills det året man fyller 30, dvs jag kan bara få det i två år till. Sen kan jag få riktig pension, men som dock kan ligga vilande om jag vill prova på att arbeta. Vilket känns väldigt skönt. Läkaren ska trycka på så jag får det redan nu, han vill att jag ska få en chans att reda upp mitt liv, få rätt behandling och rätt hjälp från samhället. Asperger är en form av autism, varpå jag går via LSS och kan få hjälp med i princip allt som behövs. Vilket jag insett sen en tid tillbaka att jag verkligen behöver. Det liv jag lever nu, det håller inte i många år, jag går under om jag inte får rätt på en del saker.

Just nu sitter jag och gråter.
Av glädje för mina vänner, ni anar inte vad ni betyder för mig.

Nästa helg är det dags för flytt.

Gissa om jag längtar.

Veckan har inneburit en del bråk och hårda ord, vilket även min hyresvärd fick stå ut med. Jag varken vill eller orkar dra hela historien, men jag är hederligt förbannad över hur jag blir behandlad.

Jag borde städa, måla, fixa och packa. Helgen är fullbokad så jag hinner inte med någonting överhuvudtaget. Här ska vara iordning, städat, målat och packat så mycket som det bara går tills på måndag. Två visningar av lägenheten på kvällen, samma sak på tisdag.

Men jag sitter i soffan, totalt handlingförlamad.

Läkare och psykolog idag.

Nu finns det svart på vitt, jag är dum i huvudet.

Vilket är väldigt snällt uttryckt.

Tack för hjälpen till alla de som har fått mitt liv till ett rent helvete.