Hur får man ner alla känslor på papper?

Hur ska man våga? Tänk om det blir kaos?
Kanske orsakar jag tårar, kanske glädje - kanske tomhet.

En saknad. Från min sida.

Kanske finns det en saknad från andra sidan?
Kanske VET h*n redan?
Jag är bara en vanlig människa. Som söker...och vill finna...

Många frågor, men inga svar. Inga ordentliga sådana.
Bara irriterade och tomma svar.
Inte de svar jag behöver, för att kanske rädda mitt eget liv.

Men jag är rädd.
Livrädd.

Detta kanske är det dummaste jag kommer att göra i migg liv, eller så är det det allra bästa jag någonsin kommer att göra.

Jag älskar att skissa, rita, måla, skapa...även om det legat gömt i många många år...men det finns en anledning. En anledning till att jag kan skapa.

Vågar andra, så vågar jag...

Mest en massa tid i telefon.

Högsta hönsen har fått höra mig...positivt...

Förhoppningsvis är resultatet också positivt...

Nu är jag trött. Och hungrig.
Har inte ätit sen igår em, men nu är jag för trött, och ledsen, för att ens tänka på mat.

Hej hopp.