Det var med tunga steg jag gick till stallet nu ikväll. Ont i hjärtat kan man lugnt säga, tårarna var inte långt borta. Anledningen till varför, kommer nedan...

När jag stod och kliade på shettisfölen bara några hundra meter från våra hagar så såg jag i ögonvrån att det stod en bil vid infarten till gården. Tänkte inte på det, förräns jag såg något litet springa omkring. Barn! Jo, det är väl ok, tanterna (hästarna alltså ) uppskattar en massa kliande, även från okända människor.

Väl framme ser jag en mamma med två barn, en liten pojke och en gudomligt söt liten tjej. De stod med varsin liten plasthink, fulla med morötter och äpplen . Mamman såg genast nervös ut när hon insåg att hästarna hörde hemma i det stallet vi hyr...frågade lite nervöst om det var okej att ge hästarna lite godis? De hästarna de brukade ge var inte ute i hagen. Hm, egentligen är det inte ok, men självklart kan jag inte säga nej - framförallt inte till barn .

Vi står och pratar lite allmänt när pojken, i runt 5-årsåldern, allvarligt utbrister "Mamma den hästen ska flytta imorgon". Mamman skrattar och säger till honom att så kan man ju inte säga. Varpå han säger att "jo, det säger den". Vid detta laget skruvade mamman på sig och sa lite barskt att så får man inte säga, den stora flickan (jag ) kunde bli ledsen om man säger så!

Då säger han "Den andra hästen ska också flytta". Mamman vänder sig mot mig och ursäktar sig...

Då kan jag (som log redan vid första uttalandet) inte låta bli och säga att det faktiskt stämmer, båda hästarna ska åka iväg imorgon. Den ena till sin ägare och den andra blev i förra veckan såld.
Behöver jag säga att mamman blir kritvit i ansiktet?



Min tråkiga och tårframkallande kväll fick mig helt plötsligt att le .

Undrar vad som rör sig i mammans huvud?

Japp. Igen.

Den  jag har nu har jag lyckats hålla vid liv i hela 3 månader. Wow.
Men nu är den typ död. Mår i alla fall inte så bra, alls, har det visat sig (ber om ursäkt om det är någon som ringt mig men inte har kommit fram, det har helt enkelt inte funkat). Kanske därför telefonen har varit väldigt tyst sista veckan....?? Inte tänkt på det idag förräns jag fick veta att den har muppat sig.

Nåja.

Jag började leta och hittade den Perfekta! Med GPS! Seriöst, hur perfekt hade det inte varit till mig? Som går vilse till Coop?

Men insåg mina begränsningar och NEJ, det var för mycket pengar.

Alltså skriker jag på msn till Lina.
HELP!

Naturligtvis fick jag hjälp.
Det blev en sån här :)

Lila! Den eller blå...blå var skitful.

Intressant!
Jag lägger tarot, pendlar och ser både det ena och det andra...örsöker mig påastrologi, med lite blandat resultat ;p.

Horoskop som finns i tidningar varje dag är inte någon höjdare.

MEN! Det finns ett som är så klockrent, Varje dag. Kollar alltid på eftermiddag eller kväll, på väg från stallet. Och Varje dag, stämmer det...helt sjukt.

Dagens; Att få rätsida på något tämligen tilltrasslat har hög prioritet, och Skytten väntas ta tag i det hela.

Så...det var dagens mest onödiga inlägg.
Nästa, blir mer intressant. Välkomna åter om några timmar.

Min lilla katt har sen en tid tillbaka börjat bitas. Eller ja bitas och bitas kanske jag inte ska kalla det, han ska mest "hålla kvar" min hand. Ett bett, sen ska han bara kelas, klias mage och bara mysa...lika underbar som vanligt.
Idag fick han in ett riktigt bett, gjorde jävligt ont faktiskt.
Frågade vad i h*ete han höll på med!  Då tittar han på mig med sina stora (i vanligt fall väldigt förvirrade) ögon och sa lugnt och stilla med kärlek..."men vi gör ju så". Poff. Rätt i skallen, från ingenstans. Varför har jag inte fattat tidigare?

Myran. "Vampyrkatten" som de andra katterna kallade henne. Det var egentligen ingen som tyckte riktigt bra om henne. Förutom jag. Som jag sen blev adoptivmamma till bokstavligt talat. Hon bet inte, hon skulle bara hålla...och jag lät henne göra det. Sen fick jag inte en lugn stund längre :).

Jag grät floder när hon inte kunde följa med hem. Varje gång jag kom ner hade hon tydligen varit borta, men samma dag som jag beräknat sätta min fot på gården så var hon där...och väntade. Alltid. Varje gång.  Hon vill följa med dig hem, sades vid flertalet tillfällen, bland annat när hon vägrade gå ur bilen där hon hoppat in, och lagt sig på MIN plats. Men vad skulle jag göra, två katter hemma redan...det hade inte gått.
Usch. Jag gråter bara jag tänker på det.

Men i vilket fall  som.
AJ vad det kändes i hjärtat.

Det värsta (?) är. Att tidsaspekten mycket väl kan stämma.

Nu, precis NU, Kom jag på. Att. Hon hade precis samma tecken på nosen och delar av huvudet som lilla zizzo har.

Reinkarnation, ja det är upp till var och en om man vill tro eller inte.
Jag tror. I min värld så vet jag.
Men. Det är ju bara i min.

Jag blev inte lite tårögd. Inte fan blir det bättre av detta...

http://www.youtube.com/watch?v=T2NEU6Xf7lM&NR=1

Kurt Nilsen...Den människan kan SJUNGA!

Jag trodde verkligen att allt hade vänt, hade en liten förhoppning om det i morse.
Tji fick jag.

Nu ligger jag här igen, under duntäcket i soffan...
Börjar allvarligt fundera på om jag har Både bihålsinflammation och lunginflammation. Den som hade lyssnat på mina lungor och hört mig andas hade nog haft samma åsikt. Borde åka iväg, men det orkar jag itne idag. Får göra det imorgon, om de har någon trevlig tid till mig där. Måste ändå lägga om fingret, så det får bli i samma veva.

Fingret ja. Det mår inte bra.

Får inte glömma att ringa återbud till tandläkaren imorgon. Vill dit, men vad ska jag göra...nej.

Fan. Jag vill bara sova :'(.

Jag må ha flyttat, men hjärtat finns ändå kvar där...där jag bodde innan...en gång Rögle - alltid!

Ni vill inte veta hur många gånger jag har sprungit på hockey under alla mina levnadsår  *skrattar* (hur många trodde detta om mig?)

Nu är jag långt borta, men, jag har en pappa som är så infernaliskt beroende av detta lag, så jag får uppdateringar jämt och ständigt tack och lov :D.

Önskar att jag hade varit där igår! Första "riktiga" matchen i nya hallen dessutom.

Nu ska de bara banka skiten ur alla de andra lagen i elitserien!
Vilket jag tror de kommer att lyckas riktigt bra med ;)

"Elias, vår tappra räddningsbåt.."

?

Undrar ni?

Lovar, det gjorde jag också!

När jag vaknade för en halvtimme sen så var det till ovanstående ord. Huh? Jag fattade ingenting. Sen visade det sig att jag hade somnat med tv´n på.  Hur tidigt börjar de egentligen visa barnprogram??
Nu är det Postdags, Per och katten Frasse.

*Kaffe*

Somnade med huvudvärk, vaknade med samma i morse. 

Visst, jag är sjuk. Finger och influensa.

men...

Resten?

Svaret på det får man om man frågar, inte annars.

Ömsesidigt. Det är så det ska vara.

Men så är det inte.

Ibland tror jag att jag är osynlig.

Eller har jag fel?

Strax dags för stallet. Men mer kaffe först, med litet hopp om att få bort huvudvärken.