...de har varit rejält tuffa.

Glad på utsidan innebär inte per automatik att insidan är densamma.

Jag är ett klassiskt exempel på det.

Jag har inte sagt det.
Men trodde det skulle märkas ändå.
Jag mår skit. Och har gjort en ganska lång tid.

Alldeles för lång tid.

Vet inte riktigt vad jag ska göra...
Jag skriker och skriker, men utan något resultat.

Det är liksom tvärstopp på den fronten...

Vet ni hur det känns? Med den där riktiga ensamheten?
Nu menar jag inte ensam, utan ensam.
Den känslan är inte trevlig. Alls.

Sova, det är nyttigt. Sägs det.
Själv sover jag riktigt illa.
Funkade ganska bra ett tag, sen gick det utför igen.

Inte så otippat i och för sig, det hade nog många räknat med.

Lite för mycket tankar...

Kanske.
Alternativt är jag som många säger.

Ingen hade blivit direkt förvånad.

Den som säger att tid är pengar underskattar värdet av sin tid.

Älgen...vår älg.

Det var svårt att hålla tårarna borta när jag satt på bussen på väg hem från stallet idag.
Mina vackra hästar...det är hemskt så lika de kan bete sig ibland...

De två fjånarna som finns i min ägo nu får mig tårögd ganska ofta.

3-åringen fick torka tårar idag. När han ställde upp sig utanför stallet i morse fick jag en glimt av min ena gamla...

Inte blev det bättre av att när jag slog upp datorn och fick en länk skickad till mig... Jag brukar inte vilja binda händelser och speciella låtar till varandra, men just den jag fick skickad var samma som spelades på radion när jag precis kommit innanför dörren när busen precis avlivats. Ja, det var länk till just den låten jag fick...
Det blev bara för mycket. Jag bara gråter och gråter :'(.

Lilleman är hemskt lik som pappa...det är många gånger man hoppar till, för att sen inse att nej, det är inte vackra herrn som står bredvid en.

Det som skulle bli en bra dag blev en, väldigt ledsen dag.