Tyvärr verkar väldigt många tro att det är just så.

Ja, jag ska få hjälp. Men det kommer att ta tid, räkna inte med toppenmående och leende dygnet runt på en gång. Ingen press tack, det gör allting värre. Min inre press och stress räcker gott och väl. För jag är ju den jag är, jag vill så mycket! Men ibland lite för mycket.

Men i vilket fall som.

Vad många har glömt, att jag återigen måste riva upp alla sår, ta tag i allt gammalt...för hur många gånger jag vet inte vad i rad...

Det är skitjobbigt.

Dessutom är jag ledsen över att behöva skriva det, men det är nog ingen som riktigt förstår hur stort och jobbigt detta är för mig.


Det finns med andra ord en anledning till varför jag för tillfället inte kan eller orkar alla gånger, jag måste fokusera lite på mig själv just nu också. Jag skulle vilja skrika, låta någon lyssna på mitt ångestprat - men det tar emot.

Mår redan dåligt över att åka dit imorgon. Men vad ska jag göra åt det?

Sitter och försöker fylla i listan jag skulle ha med mig imorgon.
Det går inget vidare.

Banken, det FÅR jag inte glömma! Stänger tre...

Har en del pengar som ska sättas in på kontot och har även en utbetalning som är ruskigt viktig att ha! Annars kan jag inte betala höet.  Vet nämligen inte riktigt vad summan hamnar på...
Påminn mig!

Har två provridningar på eftermiddagen och MÅSTE hinna med posten innan dess! Hoppas jag vaknar i tid så jag hinner! Dröjer det på tiden innan någon hör något ifrån mig så är det heeeelt ok med ett tal.samtal ;P.

Sen måste jag göra min lista till psykologen tills på torsdag...det går inget vidare med den...

Kaffe glömde jag köpa idag. Kan bli lite tufft imorgon...

Sen måste jag få tag på den förbannade områdeschefen!!
Och kolla upp FK och hur det går där...blir vansinnig.

Nu har jag äntligen tinat upp efter regnvädret som var innan idag...har aldrig varit så blöt´i hela mitt liv.

Med andra ord tar jag katten i handen och går mot sängen...

Inte fan vet jag.

Ingen annan heller.

En sak är i alla fall säker, jag tänker inte prata med någon innan tisdag.
Inte en enda själ.

Jag vill inte höra gnäll.
Jag vill inte behöva tycka synd om.
Jag vill inte ens behöva tänka på någon.
Jag vill inte bry mig.


Jag orkar inte.

Det är bara...

Jag jag JAG.

För en gångs skull.

Åter igen. Snart är det tisdag.
Tack och lov.

Fast en snabbvisit ser det ut att bli ikväll.

Rätt åt mig.

Fast hellre på mig än små söta tjejer som skuttar omkring på hästarna.
En snäv sväng, det räcker för att en häst ska halka till - för att i sin tur få ryttaren ur balans och flyger in i ett träd med dunder och brak. Tur det var människor i närheten som tog hand om alla parter.

Jag blev dödligt orolig....
Men de kommer tillbaka nästa vecka igen, inte tusan blev de rädda av den här händelsen :). Faktum är att de ska komma tillbaka många många gånger... Fast jag får sätta skarpare bett på ena tanten vid uteritter, två dagar i rad har hon dragit iväg - men svår att hålla är hon inte, långt ifrån. ´Båda två är överlyckliga över att få komma ut och galoppera i skogen - de skrattar lika mycket som tjejerna gör när de kommer tillbaka och ivrigt berättar om sina rundor. Trots händelsen idag kläckte olycksfågeln ur sig "de fattar galopp så fort man ber om det! så gör inte alla andra hästar!". Nej, men sen är ju våra tanter något extra...om jag nu får vara lite partisk.

Dagens besök i stallet avslutades med att min häst var ute och gick med mig. Boxvila eller sjukhage är inget man önskar gällande honom... Han haltade som fasen, men bråttom hade han! Vilket de som träffat honom och vet hur han är, inte blir speciellt förvånade över......

Har haft besök idag, precis som vanligt kändes det väldigt krystat och tillgjort. Men men. Lite skratt och god mat - det behövde jag.

Nu är det mest kaos. Förvirring. Tankar.

Pratade med min bror innan igen...den vackraste som finns, både på ut- och insidan... Dåligt mående hindrade honom för att komma idag, men om två veckor är det annorlunda! Herregud vad jag längtar.

Nu har jag precis slängt i mig lite jordgubbar och har dumpat mig själv i soffan.
Väntar på att klockan ska bli tio så jag kan hålla mig sällskap (läs; terrorisera) Mie sällskap i telefon på väg från jobbet.

Ont i halsen. förhoppningsvis på grund av pollen, det har varit sol i två dagar och däremellan regn - det brukar få alla förbannade frön (och annat onyttigt) att brista ut i mängder. Saknar mitt cortisonspray! Men det är sjukt dyrt, så jag får avstå, tyvärr. Får hoppas på att det "bara" är detta, för jag har verkligen inte tid att däcka i en förkylning eller något annat onödigt.
Har huvudvärken från helvetet dessutom...förmodligen på grund av dagen, men även på grund av tänderna. Av någon konstig anledning har jag fruktansvärt ont och har haft hela kvällen. Mycket märkligt, för jag har inte ens ätit något hårt eller något som munnen inte är van vid.

Just ja! Jag har äntligen lyckats få tag på hö! Kan meddela att det är sjukt svårt för tillfället (jävla torka) och vår vanliga leverantör har höjt priset...rejält... 700 + moms EN bal på 280 kg. Tjo! Och vi har sju hästar (varav en unghäst och en gammelman som behöver mkt mkt grovfoder)...så nej, den ekvationen går inte ihop. Men nu har jag fått tag på en som kommer att leverera till oss en gång i månaden fram tills nästa sommar. Ett plus är att han levererar det själv! Inte som den andra, som i sin tur hyrde in någon annan....som aldrig kom på utsatt tid.........och nu snackar vi inte några dagars väntetid, utan veckor... Det är roligt när man väntar, och tvingas dra ner på varje hästs högiva bara för att man inte vet (trots påtryckningar) när nästa leverans kommer. Tröttsamt!
Men men, nu verkar jag ha fått tag på en riktig ängel. Han frågade när jag behövde det, och skrattade sen och kommenterade sig själv "helst igår?". Jag garvade och sa ja, ungefär så *s*. Han kommer redan imorgon eller på måndag - guld! Jag betalar gärna högre körersättning, för detta kallar jag service! Han har inte direkt en mil hit heller...

*svamlar*

Sitter och funderar på min förmodade nya diagnos...
Känns rätt.

Dags att fortsätta slötitta på tv...risken är överhängande att det övergår i sömn..

Tjo!
Det var ju inte Riktigt vad jag hade planerat om man säger så...
Tvärtom, jag skulle ha varit social idag - gissa om jag har sett fram mot detta!

Hade en uteritt som inte kunde avbokas, och tanken var att åka iväg när de väl kommit ifrån stallet. Meeen...vad hittade jag i hagen, om inte en häst på tre ben? Pigg och glad häst, naturligtvis hade han ont - men var ändå oförskämt pigg med tanke på hur han såg ut.

Gick (eh, hoppade) in i stallet för att kolla över honom, men inget synligt.
Inga ömheter över senor, ingen puls, värme eller ömhet i hoven (har ju haft fång...) utan han kunde helt enkelt inte stå. Mycket skumt!
Efter mycket om och men hittade jag en veterinär som kunde tänka sig att komma ut, trots att jag inte tillhörde hennes distrikt *harkel*. 

Hon gissar på en övergående nervskada precis under carpus. Mycket logiskt, och vad jag själv misstänkte efter en dels funderande innan hon dök upp. Man vet ju själv hur det är när man råkar smälla en nerv ordentligt...aj som fan, och så kan man inte använda den kroppsdelen på ett tag.

Är han inte bättre (dvs står) på måndag skulle jag hitta en veterinär med portabel röntgen för att utesluta en ev. fissur eller fraktur. Visserligen tror jag inte att det är det, men jag kollar såklart hellre upp det en gång för mycket än en för lite. Lindade ben, intravenöst finadyne och mer finadyne i helgen blev ordinationen. Liten häst avskyr att bli stycken iv pga tidigare uppelevelser (aldrig hanterad som 1-åring skadade han sig hos mig första dagen, det var ett stort trauma för honom stackarn) , så efter några försök fick jag prova istället. Jag får göra i princip vad jag vill med honom (kallas förtroende tror jag *s*,) så vi chansade. Jag är ju inte direkt nybörjare på att sticka iv pga utbildning...så ja, vi chansade (hade det gått snett hade jag såklart tagit konsekvenserna av det). Första försöket, hur duktig som helst! Så nu pumpar det runt smärtstillande i hans kropp. Tur att han har en duktig ägare ;) *skrattar*

Ingen faktura (eftesom det var lite euhm...inte helt vitt...*visslar*) utan kontant betalning. Inte vad min plånbok godkände egentligen, men vad gör man inte för sina djur? Jag har aldrig och kommer aldrig att neka mina hästar veterinärvård. Hellre lever jag på vatten! Vilket jag iofs kommer att få göra nu haha. Får prata med pappa är jag rädd...

Som C sa, det kommer fler midsommar. Ja, jo, iofs...men va fan, i ÅR hade jag faktiskt tänkt ha roligt! Men men. Det är bara ett år kvar till nästa...

Hoppas alla har en bra midsommar!

Nu borde jag verkligen städa, får besök imorgon....och fy faaen vad här ser ut...

En kronisk störning där åtminstone tolv av följande punkter återfinns:

1. En känsla av att aldrig få någonting gjort
2. Svårt att organisera göromål

3. Kronisk ångest eller svårigheter att komma igång
4. Många projekt på gång samtidigt; problem att fullfölja
5. Tendens att säga vad som faller en in, ofta utan tanke på omständighet eller tidpunkt
6. Ständigt sökande efter nya stimulanser i tillvaron
7. Blir lätt frustrerad, uttråkad
8. Lättdistraherad, svårt att fokusera koncentrationen längre tid, "glider lätt iväg" i tankarna
9. Ofta kreativ, intuitiv, hög intelligens
10. Svårigheter att "gå den formella vägen", följa den etablerade, korrekta proceduren
11. Otålig; låg tolerans mot frustration
12. Impulsiv, verbalt och/eller i handling
13. Tendens att ständigt oroa sig i onödan
14. Känsla av att något negativt kommer att hända, osäkerhet
15. Känslo-svallningar, humöret åker berg-och-dalbana
16. Rastlöshet
17. Tendens att fastna i missbruk
18. Kroniskt dåligt självförtroende
19. Felaktig själv-bild
20. Familje/släkt-historia av ADHD eller andra problem med impuls-kontroll och humörsvängningar

Mysigt...men mitt i prick. 19 av 20 rätt är inte illa ;) *ironi*
Iaf efter första testerna...fick jag det svart på vitt.

Skrämmande, men skönt OM det nu är så, för då slipper jag gå och kämpa samt äta en jävla mediciner för något som inte hjälper mig. Som sagt, det finns behandling!

Ja, tänk om?
Vad skulle hända?
Kan det hända?
Kommer det att hända?

Inte idag...men kanske imorgon?

Jag blir förvvirad.
Vad menas?
Vem menar?
Vem tycker?

Jag?

Jag vet inte.
Förstår ingenting.

Vad?

Någon som är förvånad?
Nej jag tänkte det.

Igår ringde en gammal vän till mig. Länge sen vi pratade...sågs sist för drygt ett år sen. Vi hade båda bråttom, så det blev bara ett snabbt Hej.
Igår ringde hon, och frågade lite skrattandes om jag levde. Ja, eftersom jag pratar så gör jag det. Hon hade en sak att berätta, nyfiken som jag blev så ville jag gärna veta.

Vi konstaterade att jag levde. Men enligt en del andra gör jag visst inte det...
Visst har jag ovänner, många sådana, men att det fanns de som trodde att jag var död - det hade jag ingen aning om.
Kanske ett önsketänkande från någons sida?
Bara för att jag inte hörs eller syns lika mycket som jag gjorde för ett par år sen, så innebär det inte att jag är död.

Jag vet inre riktigt hur jag ska tolka det hela...
Eller vad jag ska tro.

Men en sak stämmer ju faktiskt. Hade jag varit den som jag var för alla dessa år sen, då hade jag varit död nu. Men. Det är ju inte nu.