Örk, imorgon blir det inte sovmorgon heller...jag är trött, så fruktansvärt trött.
Dagens besked fick mig totalt ur balans och jag har gråtit hysteriskt hela eftermiddagen och större delen av kvällen. Orkar inte, jag gör verkligen inte det :'(.

Många tillbakablickar och händelser har det blivit idag. För många.
Nästan så jag har blivit rädd för mig själv, hur jag har kunnat gå igenom det ännu en gång. Denna gången medvetet, med förhoppningen att kunna härda ut, stå emot - för att sen kunna ta ett djupt andeteag och tänka JA, Jag fixade det faktiskt!

Men det gick inte som planerat.
Så nu sitter jag här och...chockad.
Jag är så jävla korkad! Eller bara allmänt dum och naiv som trodde något bättre. Tji fick jag, helvetet väntade runt hörnan.

Nu står jag mitt i det.

Igen.

Att jag har kunnat stanna hemma, det är jag värd en guldmedalj för.

Än så länge har ingenting gått som det ska, eller planerats.

Inte alls kul.

Ska iväg och krama på världens bästa ML!

Om allt nu går som det ska..

Det tillhör inte mina favoriter direkt.
Sitter nu och glor på just det omnämnda.
Ska jag verkligen våga mig på det igen?

Uäck!

Mår jag illa så tänker jag skicka det måendet till någon annan....*mohaha*

Min huvudvärk gick inte bort vare sig med smärtstillande eller kaffe.

Fick kravla mig upp ur sängen igen och sitter nu här mer död än levande...

Ut för att få luft, det kunde ju också hjälpt, men nejdå. Att regnet vräker ner fick jag fint ignorera, behövde gå ut trots det.

Jag är ju inte direkt van vid att vara uppe så här länge längre...det händer i princip aldrig. Bara de gånger jag är så speedad att jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ok, det händer ibland! Men det brukar vara såna dagar då jag inte behöver gå upp på morgonen (dvs sovmorgon till runt 8-tiden, sen väcker katten mig...).

Nu är min mardröm, återigen, att inte vakna i tid imorgon.