Visst, jag är inte speciellt tränad, konditionen är inte på topp (nähä).
Träningsvärk har jag så det står härliga till, men det spelar egentligen ingen roll i nuläget. Det är liksom inte värre än att man klarar av det :).

Verkade en häst och red sedan samma häst på banan (skrittade ut först, men när han började bete sig som ett svin vände jag och red hem igen), ett dressyrpass som jag är väldigt stolt över, det gick skitbra. Slutorna är det fortfarande dreggelvarning över, snart kan man dreggla över våra byten också - dagens blev helt ok!  Övergångar, övergångar, övergångar...det tragglar vi som aldrig förr....och minsann, det börjar synas på hans kropp. Kul!
Fick nästan en skymt av hur jävla bra sits jag faktiskt har egentligen.

Tog unghästen på lina också, behövde busa av sig.

Min rygg är död, för att inte tala om axeln. Jag hoppas verkligen att det inte blir busstrejk på tisdag, hoppas hoppas. Enstaka cykelrundor går bra, det har jag gjort förr (även om jag Avskyr att cykla), men så här många och så långt...det kommer att sluta med cortisonsprutor. Igen.

*gråta*

Mycket mycket irriterad.

Jag kan ta mycket, sån är jag som person.

Men jag accepterar inte att bli tagen för given.
Jag är ingen jävla undermänniska.