Ja varför skulle något gå bra en dag?

Igår kväll var det riktigt trevligt. Fick dessutom lite besök...en liten valp, 12 veckor, som ville komma och bita en Jenny i näsan. Herrejösses vad söt! Jag smälte som glass i solsken... Gudomlig liten varelse, som blev lite ledsen när hon upptäckte att matte skulle stanna kvar hos oss - hon skulle med K´s föräldrar. Ve och fasa!

Resterande kvällen gick också bra. Som sagt, trevligt...och jag blev mycket förvånad över vissa i huset måste jag säga.

Dagen idag. Fy fan säger jag bara.

Jag råkade få lite uppmärksamhet och beröm, mkt av det sistnämnda (tja, jag kan inte bli mer än glad när jag får fram precis samma sak som en av de mest kända terapeuterna i sverige). Att jag sen råkade lyckas fixa en häst som andra gett upp och ägaren grät av lycka (har jag aldrig varit med om faktiskt..) när hon såg resultatet. Nej det svider i andras ögon, för nej jag är ju inte värd ett skit. Jag vet att jag inte får jobba svart, men i nuläget skiter jag fullständigt i det, vilket gör denna människa ännu argare.  Det är nästan så man inte ens vill ta emot en ynka hundralapp,för de blickarna manfår är inte av denna värld. Men sen är det ju så, att ber man mig komma ochsen fixar jobb...ja då anser jag att man bara ska hålla käften och gilla läget (ingen har tvingat h*n att fixa något!). Framförallt när manblir nöjd över en behandling. Fast ett tack fick jag inte ens, inte heller en enda krona (det rök vi ihop om big time kan jag lova), vilket var ett krav från mig.

Sen kom droppen som fick allt att rinna över...

Gissa hur roligt det är att höra hur kass man är, när man precis fått höra ett "du vet vad du gör" från samma människa. I nästa sekund sitter h*n och säger att hon egentligen har vääärldens bästa terapeut till hästen, han är sååå duktig, behandlar massor med tävlingshästar och har sååå bra rykte.
Ja men vad kul, inte missunnar jag andra att lyuckas. Men hur jävla respektlöst är det inte att sitta vid sidan om mig och säga så, när jag knappt en timme senare behandlat ett gäng hästar...
Jag blir ledsen, och mycket mycket besviken. 

Kan ju säga som så, att jag känner mig inte värd ett piss för tillfället.
Jag som trodde att jag faktiskt var hyfsat bra på vad jag gör...?
Men jag kan ju ha tokfel. Skitsamma.
Jag gör så gott jag kan...mer än så kan jag knappast göra...

Sen var det ett par saker till som hände, då blev jag fly förbannad. Lindrigt uttryckt. Satan vilket liv det blev. Bryr mig inte! Sen ska det ältas och berättas om hur hemsk jag är, bryr mig inte ett dugg om andra (nej men eller hur) och när jag inte orkade höra fler versioner och lögner om allt som dessutom förändrats flera gånger på några minuter mm...jag orkar inte. Varför inte bara ge sig?? Var ligger problemet?? Man löser något på en gång, sen slutar man diskutera det. Men det fattar inte alls uppenbarligen. Sen är det så att ska man ljuga så kan man väl i alla fall göra det på ett bra sätt, samt hålla sig till samma sak hela tiden.

Jag mumlade något om att sätta sig i en offerroll...då blev människan inte alls glad - kunde jag inte säganågot annat?? Tja, martyr, passar det bättre? Då kom nästa frispel. Då bytte jag strategi, blev snäll som ett lam och log när jag pratade. AJ vad det gör ont på de man är arg/sur/irriterad på! Funkar varje gång.

Det fattar en massa pengar, kanske inte så mycket för andra men för mig var det jäkligt mycket pengar!

Detta var den korta versionen, mycket förkortad, fy fan vad jag fått ta emot mycket skit idag :( 

Just ja. Fick brev från fogden igår. Oj.
Men men, det var väntat så det är inte mycket att hänga upp sig på.
Pratade med P igår när jag satt på tåget, han blev inte alls glad över hur jag behandlas, och blir lurad. Han var med och flyttade mitt liv ner hit och avgudade stället från första stund. Nu ska stackarn behöva flytta alla sakerna igen...om det nu går som vi(jag och pappa *s*) vill. Verkar i alla fall lovande! 25 kvm större än jag bor nu, och bara 100:- dyrare...inkl. allt...snacka om att jag är lycklig. Just nu har jag nämligen en boendekostnad (eftersom jag blir grundlurad och inte kangöra ett skit åt det i nuläget) på mellan 6-7000 i månaden. Det går liksom inte ihop, när man har en inkomst på drygt 6000. Nej skulle inte tro det...

Pappa. Min snälla pappa. Fick en massa presenter av honom idag (igen) och jag blir rörd, mycket rörd. Men han var ledsen över att han inte hade hunnit till OnOff idag, missade stängningen med bara några minuter. A´lltså, det är lugnt...faktiskt. Men nej, det var det minsann inte! Han tyckte jag skulle ha en boxer typ NU, så jag kunde kolla på mina favoritserier på tv...just nu har jag inte många kanaler nämligen. Pust. Var nervös över att han köpt tv´n som han råkat försäga sig om (förvirrad? Nejdå ;p ), den är ju för tusan större än min vägg här hemma.

Min nya (nåja, några månader gammal iaf) dator har flippat ur. Nätverket funkar inte, säkerhetsnyckeln har lagt av...denna gamla datorn funkar det på, men med tokdålig signal och internet startas om varje minut (japp, faktiskt). Vete fan vad grannen har hittat på. Jag blir skitsur om något ändrats, eller om något har flyttats (de VET om att nätverket inte funkar om jag så bara är två meter bort från soffan), för jag betalar rätt bra med pengar varje månad för det.
Ser ut somom jag måste ta bort nätverket imorgon och installera om allt där inne så alla säkerhetsnycklar och annat nödvändigt blir nya. Men hur roligt är det att sitta där...

Nu ska jag sova. Dumpade av folket här för drygt en timme sen, så nu är jag trött som tusan. Gick och la mig halv tre i natt (mycket att prata om med vissa *s*) och gick upp halv sju. Lite lätt trött i ögonen ja...
Febern har fortfarande inte gett sig. Börjar bli riktigt irriterande på den nu.