Dagen började ju lyckat.
2½ timme i bilkö, som visade sig orsakas (förutom alla hästnördar) av en husvagn med punktering. Stackarn! 

Ut med hästarna och sen hem igen, tänkte spendera eftermiddagen med att glo på hästar. Enda dagen jag hade hunnit dessutom....och dit kom jag, efter en dels velande.

Jäääävlarns vad mycket folk! Jag som har tyckt att det har varit mkt folk i Göteborg vid tävlingarna, eeh, snacka om att ligga i lä.

Trångt, väldigt trångt. Lite vilsen blev jag (OJ vad otippat..) också mitt i alltihopa, men allt brukar lösa sig när det gäller mig, vilket det även gjorde denna gången.

"Jeeenny!" Ja, jag hörde ju mitt namn.
Men vem fan kallar på Mig bland alla dessa tusentals människor?
Skulle inte tro det nej.

"JENNY!"
Jag fortsatte gå...
Vips står det några tjejer med stoooora leende framför mig. Haha, några av tjejerna som rider hos oss hade lyckats hitta mig. Hur söta som helst :). Snacka om att hitta en nål i en myrstack typ..

Jag mitt jävla nöt missade clinicen vid två...smart.
Det var ju det enda jag egentligen ville se denna veckan.

Nu kan hästarna fortsätta slakta grimmor (mitt stora förråd har blivit väldigt litet sista veckorna), för jag fick tag  på ett gäng billigt som tusan.
Två par ridbyxor för inga kronor alls...

Där fanns (som på alla såna här roliga mässor, som jag är livsfarlig att släppa på) såklart Allt. Förutom något ställe där man kunde få brodyr på ett schabrak för ett hyfsat pris. Schabrak fanns det överallt! Precis överallt! :O Men de tog inte på något ställe, emot andra än de de själv sålde, för brodyr. Genast sprang hundralapparna iväg, rejält...fan.

Hittade en kapson för väldigt lite pengar, men...gah...beslutsångest!
Vill jag ha den får jag pela mig dit imorgon igen. Eller lite senare, jag kan ju gå dit ett par timmar till. För hem cyklade jag faktiskt, när himlen bestämde sig för att inte lägga på locket efter en halvtimmes Ösregn.

Nu skiner solfan...

Jag blev beordrad av en underbar Pernilla att hålla mig hemma från hästarna idag, hon tyckte jag behövde vila upp mig lite. Hon är så go, helt underbar.

Vad ska jag laga för mat ikväll?

Oj, vilket tålamod jag har! 

En väldigt förkortad version;

-Vi har mailat om att låna era hästar. 

- Ah, var det dig jag mailade i morse?
- Ja det var det. 

- Vad kul! Har ni pratat igenom allt jag berättade?
- Ja.

- Men du skrev i ditt mail att du är 12 år, har det löst sig med att någon följer med er?

- Men jag har ridit i fyra ååååååår

- Jag skrev tiill dig att det är 13 år som gäller för att vara där själv. Har ni kollat med era föräldrar om de kan vara med?

- Jaaaa....

- Är de hästvana?

- Neeej...

- Ok. Men de kommer att vara i stallet?

- Nej de kan väl gå till gallerian?

- Nej... Som jag sa så har vi en gräns och vissa regler.

- Men min kompis har ridit i sex åååår...

- Det spelar ingen roll.

- Varför inte det?
*jag slår huvudet i tangentbordet*

- Det handlar bland annat om säkerhet. Händer det något så är det inte hely lyckat.

- Vadå kan de slänga av en?

*suckar högt*
- En olycka kan hända lätt.

- Den stora hästen...är den verkligen så känslig?
- Ja
- Varför det?

(!!)
- Måste man ha spö på dom?

- Nej
- Va? Men det rider vi alltid med
- Inte på våra hästar

(börjar bli irriterad)

- Varför inte det?
- Av den enkla anledningen att det inte behövs.

- Kan de galoppera?
- Eh, naturligtvis. Om man gör rätt och rider balanserat, det är så våra hästar är ridna.

- Men vi har ridit på ridskoooola

- Hur länge har dina kompisar ridit?
*I bakgrunden hör man 3 och 4 år*
- Är dina föräldrar hemma?
- Nej

Efter en dels dividerande så sa jag till tjejen att de ska fundera på saken, och att de enbart får låna två av hästarna, samt att deras föräldrar ringer tillbaka till mig.  

Hoppas nästa samtal blir lite..eh...roligare.

Jisses. Ibland måste jag säga att jag har bra tålamod och kan verka trevlig trots att jag vill gallskrika.

Det blir aldrig som man tänkt sig...